15 mars 2006
Valfrihetsmotståndarna fortsätter slåss mot väderkvarnar
Hota med skattesmäll gick inte, att syna F-bolaget fungerade
inte heller – då plockas förstås argumentet om kvinnofälla fram. Nu
har nackamodellen synats ingående samt F-bolaget så nu blir det till att
ha åsikter om hemmaföräldern i sig.
Eller som folkpartisten Birgitta Westman säger i DN:s
artikel ”Vårdnadsbidraget
riskerar att bli en kvinnofälla” den 15 mars:
”
- Det är bara män som har drivit den här frågan, säger Birgitta
Westman, folkpartistisk ledamot i kommunfullmäktige i Nacka.
-
De kvinnor som skulle behöva utvecklas på arbetsmarknaden söker vårdnadsbidraget.
De som redan är etablerade i arbetslivet gör inte det här valet.
Hon
har många invändningar mot lösningen som hon menar har drivits fram av
tre män som inte har lyssnat på invändningar innan man klubbade
beslutet: Mats Gerdau (m), Lars Hultkvist (fp) och Jan-Eric Jansson
(kd).”
Ovanstående
kommentar som kommer från en folkpartist, formulerar ansvarig
journalist i meningen: ”nu växer kritiken även från borgerligt håll”.
Jaha,
och var är resten av den massiva växande kritiken från borgerligt håll,
undrar vi på Hemmaföräldrar?
Vad
proffstyckarna har för åsikter om hemmaföräldrar är knappast någon
nyhet eller att de gärna gör sig till talesmän för hemmaföräldrar
hellre än att de låter hemmaföräldrar få komma till tals själva.
Nu vet jag eftersom jag arbetat med de här frågorna i flera
år och eftersom jag har träffat både manliga och kvinnliga hemmaföräldrar
från hela landet – att det inte finns någon typisk hemmaförälder.
Ännu mindre går det att placera dem i en typisk yrkesgrupp
som citat ”behöver utvecklas”. Och vem har för övrigt rätten att
bestämma åt någon annan människa vilken yrkeskarriär som är den rätta?
Berlinmuren har faktiskt fallit. Inte heller har föräldrar ett
standardskäl som orsak till att låta barnen stanna kvar i en förälders
vård längre än ett år.
Argumentet ”kvinnofälla” kommer ofta upp – men sällan
någon förklaring vad som menas. Vad är en kvinnofälla?
Det vi vet är att i proffstyckarnas ögon är vård av egna
barn en kvinnofälla.
Ja, det blir en fälla om man envisas med att straffa den förälder
som väljer att vara hemma. Men det går att välja att acceptera och stötta
att människor gör olika val här i livet och att karriären för en del
kan vila under några år.
Men varför tycker inte proffstyckarna att följande
kvinnodominerade yrken är en
kvinnofälla:
Vård av äldre anhörig eller handikappat barn eller handikappad släkting
Att arbeta som dagmamma
Att arbeta inom den offentliga sektorn med vård eller
barnomsorg
Kvinnor inom offentlig sektor har låga löner, liten möjlighet
att påverka sitt arbete och svårt att göra karriär utanför den
offentliga sektorn. Det är väl en kvinnofälla som heter duga. När den
problematiken inte diskuteras på allvar, utan allt krut läggs på att
jaga föräldrar som vill ha en möjlighet att stanna hemma längre, då
är det något som inte stämmer.
Om valfrihetsmotståndarna klarade att se bortom fördomarnas
tunga slöja och om de kunde släppa fram hemmaföräldrar och låta dem
komma till tals, så skulle vi att få en konstruktiv och demokratisk
dialog människor emellan. En dialog som syftar till att se vad vi kan förändra
i familjepolitiken så att barns psykiska och fysiska hälsa förbättras.
En dialog som hjälper oss att se vad vi kan göra för att kvinnor ska
slippa hamna i någon fälla av något slag över huvud taget.
Madeleine Lidman
Läs också:
Elise Claeson – En karriärfördel att vara mamma
Kjell-Olof Feldt - I Sverige finns mycket kompetens inlåst i den offentliga sektorn