24 maj 2006
Socialdemokraternas svek mot barnen och kvinnorna
1990 skickade Socialdemokraterna ut reklam till alla hushåll i Solna. En liten tidning som hette Solna - debatt. Där står det mycket spännande i ett perspektiv av att det gått 16 år sedan det gick ut.
Ta bara en sådan sak som att på den tiden - då Solna styrdes av (s) och (fp) - så hyllades valfriheten. I tidningen skryter man med alla alternativ som Solna kan erbjuda barnfamiljer som föräldrakooperativ, "Uppsalamodellen", anställning som dagbarnvårdare och få räkna in sina egna barn i gruppen om man tar emot lika många utifrån, tvåfamiljssystem och trefamiljssystem. Samtidigt hade man svårt att rekrytera personal till förskolan och tipsade i sin reklamtidning om att man erbjöd en belöning för rekrytering.
Man kan undra vad som hände på vägen?
När började egentligen sossarna så totalt motarbeta valfriheten som de gör idag? Numera vill de inte ha familjenätverk (tvåfamiljssystem), inte privata dagmammor, inte nackamodellen.
I samma reklamtidning säger Margareta Winberg; "Vi har världens bästa familjepolitik" - därför att barnomsorgen har byggts ut med 120.000 platser under 80-talet".
Margareta Winberg, som var nyvald ordförande i socialdemokratiska kvinnoförbundet vid den här tiden, ansåg då att kvinnoförbundet alltid stått i främsta ledet när det gäller familjepolitiken. En skillnad mot dagens sossepolitik var att det för sexton år sedan inte var kvoterad föräldraförsäkring som skulle skapa jämlikhet - då var det sextimmars arbetsdag (ett krav som (s) kvinnorna anno 2006 precis har övergivit). 1990 var argumentet:
"Det har visat sig att det är först när arbetstiden blir kortare, som kvinnor och män delar på hemarbetet någorlunda jämlikt. I dag drar kvinnorna det ojämförligt tyngsta lasset när det gäller hemarbetet. Kvinnornas dubbelarbete ger också utslag i sjukdomar och arbetsskador."
Idag är argumentet att män och kvinnor kommer att dela på hemarbetet om kvoterad lagstiftad delad föräldraledighet införs. Sedan ska alla föräldrar arbeta heltid för då uppnår vi det ultimata jämlika samhället enligt socialdemokraternas utredare Karl-Petter Thorwaldsson.
Jag säger bara; tänk om dessa sexton år hade använts till att utforma en politik utifrån vad människor själva önskar. En politik som grundat sig på den vardag som människor faktiskt lever i. Det finns många sätt att förbättra jämställdheten utan att använda barnen som murbräcka.
Men hur ska vi möjliggöra för föräldrar att hitta en bra balans mellan familj och arbete? Hur ska vi skapa ett samhälle som bygger på barnens bästa, som bygger på att barn äntligen får det som de önskar mest av allt - tid med sina föräldrar.
Det är vad familjepolitiken bör handla om valåret 2006.
Madeleine Lidman
Läs också: