30 maj 2007
Utsikt från en skampåle
Jag har gjort något riktigt fult i landet Sverige – jag har tagit hand om mina barn själv, istället för att lämna dem på dagis. Och nu måste jag ta mitt straff. Med loserstämpeln tatuerad i pannan så blickar jag ut från samhället skampåle och låter proffstyckarna och valfrihetsmotståndarna spotta på mig.
I deras ögon är jag lat och attityden ute i arbetslivet är att inte i första taget släppa in mig i det ”riktiga” arbetslivet igen. Det jag investerat i mina barn och min familj är inte värt ett ruttet lingon. Jag kommer att få låg pension och om maken lämnar mig så är jag rökt - mässar proffstyckarna i unison kör.
Men när jag sitter där vid min imaginära skampåle och funderar hur jag ska resa mig och bli fri från proffstyckarnas bojor, så viskar en barnröst mjukt i mitt öra;
”Mamma, jag älskar dig. När jag blir stor så vill jag bli en lika bra mamma som du.”
Då vet jag att jag gjort rätt och att jag aldrig kunnat fatta ett annat beslut.
Madeleine Lidman
Läs också:
Det här blir hemmaföräldrar bra på
Hemmaförälder - ett hatat alternativ av proffstyckarna
Snälla proffstyckare - var inte rädda för oss hemmaföräldrar