Mars 2009
Vad är meningen med livet?
Våra år här på jorden
är ju bara en tillfällighet, att min och din spermie han först till ägget
är ju bara en slump. Och så här långt kan vi ju inte påverka våra
liv, det är bara att hoppas på att vi har fått ansvarstagande och kärleksfulla
föräldrar.
En av livets meningar måste
väl vara att sätta nya människor till världen, och vill man ha människor
och liv på vårat klot måste vi ha föda, vi människor på norra
halvklotet måste också ha lite kläder och ett varmt ställe att krypa
in i när snön yr utanför.
Vi har därför kommit på
en bra lösning för att kunna få tag på föda, kläder, husrum och lite
till. Vi gör ett arbete för någon och får pengar för det, som vi
sedan kan betala livets nödtorft och lite till med.
Det där ”lite till”
har blivit rätt mycket med tiden,
Det är ett gigantiskt ekorrhjul som har satts i rullning, och jag tror
inte att någon vill ha stopp på det, men vi kanske kunde bromsa in det något.
Här undrar jag, var
kommer barnen in någonstans, var är de ansvarstagande och kärleksfulla
föräldrarna.
Rätt snart efter barnet
sett dagens ljus, börjar föräldrarna söka förskoleplats för att få
in sin bebis när han eller hon passerat 1 årsdagen. Många psykologer
som kan lite om barnpsykologi säger att de första åren i ett barns liv
är mycket viktiga för de kommande ungdomsåren och hela livet.
De flesta småbarns föräldrar
tycker inte att de har råd att stanna hemma någon längre tid och ta
hand om sitt barn, men vad kan vara viktigare än barnet, många tycker väl
att det är en prioriteringsfråga, men alla måste ju lära sig det gamla
ordspråket, man får vända mun efter matsäck. Man kan inte leva som
ungkarl och ungmö när man satt ett litet mänskligt liv till denna jord.
Man brukar säga att man
får boka in 15- 20 år, då barn och familj måste stå i centrum i
livet, och jag vågar lova er att den kärlek och omtanke ni ger barnen i
unga år får ni igen HUNDRAFALT längre fram i livet.
De allra flesta människor
har ju fått höra i fyrtio- femtio år att dagis är bra för föräldrar
och samhällsutvecklingen, men barnen då.
Hör man ett påstående
tillräckligt många gånger så tror de flesta att det är sant.
Tänk bara tanken att det
kanske inte är den mest optimala och kärleksfulla barnomsorgen våra
barn får på förskolan (ingen kritik mot personalen på förskola dom gör
säkert vad dom kan).
Med alla problem som nu
finns i skolor och i tonåren, med mobbning, skadegörelse 12, 13- åringar
är ute på nätterna och en del gör sin alkoholdebut i denna ålder.
Är det någon som kan påstå
att dessa problem inte har något att göra med omsorgen och omvårdnaden
av våra barns tidiga uppväxt.
Nu har man också börjat
diskutera barns psykiska och fysiska ohälsa, det finns rapporter om barns
självmords tankar och det finns för lite personal som kan ta hand om de
här barnen.
En annan skrämmande
uppgift, det finns mellan 30- 40000 barn som lever i familjer som har
alkoholproblem.
Jag tycker att föräldrar
som dricker alkohol på så sätt att barnen blir lidande av det, borde tänka
på att barnen har inte kunnat välja föräldrar, det är ni som valt
barnen.
Och denna gigantiska
dagispropaganda som vet bäst i alla avseenden, och som kallar de mammor
som ändå vill ta ansvar för sina barn, ”lyx hustru, dom vet inte sit
eget bästa och dom hamnar i en kvinnofälla”.
Är inte det
diskriminering.
Vi vet att barn i den här
åldern lär sig mycket och tar intryck av mycket i omgivningen, skall
dessa barn som inte kan protestera, tvingas vara på dagis i 7-8 timmar
med 10-15 barn varje dag, jag vet inte om jag vågar säga ordet men
liknar inte detta mest en gigantisk ”hjärntvätt”
ÄR DETTA MENINGEN MED LIVE
Hasse Gustavsson
Pensionär
med 4 barnbarn