16 juni 2006
Maria Larsson (kd) debatterade valfrihet inom barnomsorgen
Den
12 juni fick vi som var närvarande i riksdagen bevittna en mycket
intressant debatt som väldigt tydligt klargjorde var socialdemokraterna
står i familjepolitiken och på vilka premisser de leder landet. Debatten
som var mellan Maria Larsson (kd) och Lena Hallengren (s) var en följd av
den interpellation som Maria Larsson lämnat. I korthet ställde Maria
Larsson tre frågor till Hallengren:
Som
politiker är vår uppgift att se till våra medborgares intressen. Att
bland annat lyssna och besvara frågor, inte minst när de rör så
omistliga områden som våra barn och deras välbefinnande. Med hänvisning
till ovanstående vill jag fråga statsrådet:
Vad
avser statsrådet göra för de tusentals föräldrar vilka efterfrågar
ekonomiskt stöd att stanna hemma längre med sina små barn?
Vad
avser statsrådet göra för att de föräldrar, vilka på olika sätt påtalar
och efterfrågar mer flexibla barnomsorgsformer, ska erbjudas ett större
och mer anpassningsbart omsorgsutbud?
Vad
avser statsrådet göra för att de medborgare vilka söker svar från
sina folkvalda representanter och företrädare ska bli respektfullt bemötta
och få korrekta svar?
Frågan
om valfrihet besvarade Lena
Hallengren med sitt standardsvar;
”det
bästa sättet att möta barns och föräldrars behov är den lösning vi
har idag”.
Och
så rabblade hon sin innantill läxa precis som alla andra i regeringen när
de får frågor – alla svar börjar med: ”Vi har världens bästa….”.
I det här fallet har vi förstås ”världens bästa föräldraförsäkring”
och med det så menar Lena Hallengren att föräldrar redan har valfrihet
eftersom föräldraförsäkringen är ”generös och flexibel”. Hon
tycker att den räcker för att ge alla föräldrar valfrihet att stanna
hemma längre.
Problemet
är bara att hon inte lyssnat på de argument som framförts från gräsrotsnivå
som berättar att de människor som försöker få ekonomin att gå ihop
med den lösning som hon och hennes parti erbjuder, inte klarar det på
grund av ekonomiska skäl. För den som är lågavlönad eller har en
medelinkomst går det inte idag att sträcka ut föräldraförsäkringen.
I de allra flesta (s) kommuner har dessutom skattetrycket ökat under det
senaste decenniet. Det gör att människor har ännu mindre pengar kvar i
plånboken när skatten är betald. Vilket gör det omöjligt att få
tillgång till den ”valfrihet” som socialdemokraterna pratar om.
För
en högavlönad politiker som aldrig har arbetat som något annat än just
politiker - som inte har prövat på hur det är där ute i
verkligheten, så är det förstås svårt att sätta sig in i den lilla människans
kamp för att få vardagen att gå ihop. Hade Hallengren stått den lilla
människan närmare, hade hon också känt till att låg- och
medelinkomsttagarna inte heller har råd att anställa någon som hjälper
till med hushållsnära tjänster, eller en barnflicka – saker som
underlättar att klara kombinationen små barn och heltidsarbete. Istället
tvingar (s) med dagens familjepolitik hela familjer in i ett ekorrhjul som
sliter på dem både psykiskt och fysiskt. Vilket de ökande ohälsotalen
hos främst kvinnor och barn visar på.
Tydligen
är detta en öm tå, för under riksdagsdebatten gick Hallengren i taket
när hon fick frågan från Maria Larsson ”om det inte är orättvist
att Hallengren kunnat låta sin dotter vara hemma två år när
andra av ekonomiska skäl måste sätta sina barn på dagis från ett års
ålder”.
Hallengren kunde inte se ”vad hennes privatliv hade med saken att göra” och påpekade att frågan var felaktig, hennes dotter hade bara varit hemma drygt ett och ett halvt år år.
Även om nu frågan var felaktig så borde väl en folkvald politiker kunnat säga det
”nej, mitt barn var inte hemma två år utan ett och ett halvt år.”
Och
sedan besvara frågan. För frågan är synnerligen intressant för den
familj som inte har råd att stanna hemma längre än ett år.
Varför
ska förmånen att dra ut på föräldraförsäkringen och låta barnen
vara hemma längre bara gälla för höginkomsttagare?
Lena
Hallengren säger också i sitt skriftliga svar på Maria Larssons
interpellation ”att medborgare självklart ska bli respektfullt bemötta
och få korrekta svar av olika partiers företrädare.” Men är det
respektfullt att besvara frågor från en gräsrot med:
"Lena Hallengren hade gärna svarat på dina frågor om de hade varit formulerade på ett seriöst och professionellt sätt. Nu är de i vissa fall helt felaktiga och i andra fall insinuanta och Lena Hallengren gör därför bedömningen att hon inte har möjlighet att medverka."
Vilket
var det svar Hemmaföräldrar fick när det ställde frågor till Lena
Hallengren om familjepolitiken.
Under
debatten framgick det ännu tydligare att medborgare inte alls har någon
rättighet att bli respektfullt bemötta när Lena Hallengren mycket förorättad
klargjorde att det var ”den typen av felaktiga frågor” (hur länge
hennes dotter var hemma) som gjorde att hon inte ville besvara frågor från
allmänheten. (Eller den här frågan i synnerhet).
Har
vi gräsrötter rätt att syna hur de folkvalda lever? Ja, det har vi –
speciellt om de sätter förutsättningarna genom lagar och regler för
hur människor ska leva sina liv men själva gör avsteg därifrån.
Fastighetsskatten är en annan fråga som är intressant för
barnfamiljerna. Den kan nämligen göra att de får gå från hus och hem
om grannarna börjar sälja sina villor för höga belopp. Vips, så får
de höjd fastighetsskatt och det handlar inte om några små belopp. Då
är det naturligtvis intressant att veta att statsministern sitter där i
sin stora herrgård med alla ägor till och inte betalar fastighetsskatt
– eftersom hans bostad taxeras som en jordbruksfastighet……..
Politikerna
måste vara trovärdiga. Det går inte heller att sätta stopp för den
lilla människan i den segregerade förorten och neka henne att köpa sin
bostad när hon har en möjlighet att köpa loss sin hyresrätt -
samtidigt som en f.d. bostadsminister, som högljutt bekämpat alla
omvandlingar från hyresrätt till bostadsrätt, köper sin egen hyresrätt
på östermalm i Stockholm. (En hyresrätt han fått via kontakter, där
han gått före en bostadskö och där han inte heller bor i våningen i
fråga - han bor i Karlstad).
Sedan måste jag säga att jag personligen tycker väldigt illa om den nya "slogan" som (s) försöker befästa i folks medvetanden:
"vi ska inte ta några pengar från förskolan för att ge till hemmaföräldrar".
Det är både lågt och fult att ställa två grupper mot varandra på det sättet. (Kanske är det en medveten strategi för att (s) känner att det här är en fråga som engagerar alla föräldrar oavsett vilken barnomsorg de har för tillfället).
Det vet alla att vi medborgare betalar in till en gemensam "skattekaka" från vilken pengar sedan fördelas. Föräldrar betalar sedan maxtaxan infördes bara en bråkdel av den verkliga kostnaden för vad en förskoleplats kostar nämligen max ca 12.000 kr per år och barn - men den verkliga kostnaden är 135.000 kr per barn och år för en heltidsplats och 95.000 kr per barn och år för en deltidsplats. Det är mycket pengar som går i subventioner till en förskoleplats och i det perspektivet är det helt självklart för 64 procent av Sveriges befolkning att också hemmaförälder alternativet ska åtnjuta någon form av subvention.
Debatten
den 12 juni som följde av Maria Larssons interpellationen visade tydligt
på två saker.
Socialdemokraterna
vägrar att ta Föräldraupproret och dess krav på ökad valfrihet för
barnfamiljerna på allvar, trots att 64 procent delar åsikten att de är för
ekonomisk ersättning så att en förälder kan stanna hemma till dess
barnet är fyra år.
Socialdemokraterna har suttit så länge vid makten att gapet mellan dem och den lilla gräsroten har blivit oöverstigligt – partiet som är satt att företräda den lilla människan företräder idag bara sig själv och försvarar bara sina egna förmåner.
Madeleine
Lidman
Läs också:
Den skriftliga dokumentationen från debatten
400 miljarder i skatteökningar
13.620 kr i månaden i skatt på huset
Maria Larssons interpellation: