"Barn behöver få vara hemma"

Hejdå restaurangbesök, utlandsresor, nya kläder och vardagslyx. Hej hemmaliv och småbarnsår. Lite får man ju offra för att slippa ha barnen på dagis, tycker Ragnar och Ulrika Hammarén. De har valt att vara hemma medan barnen är små. Tillsammans med Vilgot och lilla Vilma bor de i Sollentuna utanför Stockholm. Katten Bamse med unge ingår också i familjen.

- Vi är glada så länge vi slipper ha barnen på dagis, det är roligt att umgås med dem, säger Ragnar över en kopp kaffe i vardagsrummet i den lilla 20-talsstugan. Lilla Vilma bollas mellan mamma och pappa medan vi pratar och Vilgot passar på att visa oss sin bilsamling när det blir tyst. Ragnar har varit långtidssjukskriven från sitt jobb som chaufför ett bra tag, men börjar jobba nu i augusti igen. När Ulrika inte är mammaledig jobbar hon kvällar som vårdbiträde på ett servicehus.

- Men vi tänker inte slussa in barnen på dagis när vi börjar jobba igen, säger Ragnar. Vi anpassar våra arbetspass så att vi kan turas om att vara hemma. Vi får jobba i skift för att lösa det här några år framöver.

"Onaturligt före 3"

Dagis eller inte beror på vems behov man ser till, menar han. Sina egna eller barnens. Både Ulrika och Ragnar är beredda att kämpa lite för att få vardagslivet att fungera. - Vi ska försöka undvika dagis i det längsta, säger Ulrika. Jag har själv jobbat på dagis, fast jag inte är utbildad förskollärare. Jag kan känna att barn behöver få vara hemma. Små barn som är på dagis kan inte förmedla sig verbalt. Men om jag har mina barn på dagis sju till åtta timmar per varje dag, vill jag höra direkt ifrån dem hur de upplever situationen. - För mig känns det onaturligt att lämna barn på dagis före 3 års ålder. För äldre barn kanske det fyller en funktion, ett behov hos barnet att vara med i ett socialt sammanhang, att vara med i en grupp och att tränas inför skolstarten.

Hur reagerar då omgivningen på Ragnar och Ulrikas beslut att stanna hemma?
- Jag ser på folk att de tycker det verkar mysigt att vara hemma när barnen är små, säger Ragnar. Det är ingen som verkar tycka att det är jobbigt och frågar hur man orkar. De blir förstummade över att det går att leva så här. Jag tror att fler skulle vara hemma om de hade möjlighet. För andra finns det annat som lockar, fast vad vet jag inte.

- Det är traumatiskt för många i början att lämna bort barnet på dagis. Många är positiva till sättet vi lever på, samtidigt som man känner att de inte själva skulle vilja vara hemma med barnen som vi är, funderar Ulrika. - De vill göra annat också. Man märker att ämnet är laddat. Har man inte barnen på dagis kan andra föräldrar och förskollärare ta det som kritik mot dem. Men barn kanske inte är anpassade att vara på dagis när de är ett år. Kan de bli sedda och hörda och hur tar man hand om deras behov? De kan ju inte uttrycka sig.

Större grupper

Ulrika menar att det har hänt mycket med dagisverksamheten de senaste sex sju åren. Barnen har blivit mindre och grupperna större. Att utgångspunkten för verksamheten blivit sämre, helt enkelt - såväl för personalen som barnen. Ulrika tror inte att daghemssituationen kommer att förändras förrän man har facit i hand och kan räkna antal olycksfall på grund av nerdragningarna. Och då menar hon inte bara fysiska skador, utan även psykiska - till exempel hos barn som inte blir sedda.

Finns det då inga nackdelar för barnen med att inte gå på dagis?
Vi har pratat om behovet av kompisar några gånger och varit oroliga för att han inte ska få lika många som dagisbarnen har. Det här med kompisar börjar ju komma vid 3-årsåldern, säger Ulrika. - Jag är orolig för att det ska bli skralt på den fronten. Går man till en lekpark dagtid är det rätt tomt där och svårt att hitta andra barn - de går ju på dagis. Men vi går till öppna förskolan för att han ska få träffa och leka med andra barn. En vanlig dag hos familjen Hammarén är lik många andras: amning, blöjböte, tvätt och påklädning. Diska, laga mat, läsa saga och bada barn. Vilgot tittar inte så mycket på barnprogram på TV, men ibland går videon varm. "Lilla Djungelboken" har han sett 200-300 gånger sådär...

"Mycket gratis"

- Vi är mycket ute i trädgården, berättar Ragnar. Sätter frön, fixar, gungar. - Vi har så mycket gratis. Det är så enkelt att vara ute när man bor i hus och har trädgård, säger Ulrika. Ute finns en liten sandlåda med grävmaskin och två små gungor. En till Vilgot. En till Vilma. - Man känner sig udda när man inte har barn på dagis, funderar Ulrika. Många börjar planera för dagis redan när barnen är nyfödda. De känner ett starkt behov av att snabbt börja jobba när de fått barn. De vill komma igen och träffa arbetskamrater. Men jag prioriterar det här, småbarnsåren.

Eftersom ingenting här i livet är gratis har det kostat en del för familjen Hammarén att leva som de gör. Både vad gäller pengar och det sociala livet. - Man får offra sina besparingar, berättar Ragnar. Som tur är har vi haft lite sparat, men det är snart slut. Men jag ångrar inte en sekund. Det har varit värt det för att få vara hemma. - Vi lever inget lyxliv, säger Ulrika. Det blir inte så många restaurangbesök. Inga nya kläder. Det är en annan livsstil. Som att välja om man vill bo i stan eller på landet, ungefär. - Man får avstå från farten, att träffa arbetskompisar, gå på jobbmiddagar eller att luncha ihop. Eller så slipper man det, det beror på hur man ser på saken, menar Ragnar.

Tycker då Ragnar att han som hemmavarande småbarnspappa fått en bättre insyn i bebislivet än många arbetande pappor?
- Det är möjligt, säger han. Jag vet inte. Jag är uppvuxen med tre yngre syskon. Jag var 15 när min yngsta syster föddes. Det är inte en helt ny värld för mig. Jag visste från början hur mysigt det är att ha med bebisar och barn att göra.

"Personalen kan inte ersätta föräldrarna"

Fil dr Hedi Bel Habib har blivit känd som daghemsmotståndare. En felaktig bild, tycker han själv. - Det handlar inte om för eller emot dagis, säger han, utan om när det är lämpligt att börja, när barnet har störst nytta av att vistas där. - Det är lite som att diskutera när barn ska börja skolan - vid 5, 6 eller 7. Bara för att man diskuterar saken, betyder inte det att man är emot skolan.

När det gäller daghem handlar sakfrågan om ålder, tycker, tycker Hedi Bel Habib. Han menar att det först efter 3 års ålder kan bli fråga om en pedagogisk aspekt, som kan gynna barnen. Först då kan barnen ha nytta av verksamheten och börja lära sig någonting. Innan dess handlar det bara om barnpassning, menar han.

- Det finns en fördom i Sverige, anser Hedi Bel Habib, som går ut på att man tror att barn endast socialiseras under lek med andra barn. Det är felaktigt. - Socialisering skapas genom att barnet knyter starka band till föräldrarna de första tre åren. Först när barnet har en stabil föräldrabild som grund för socialt beteende kan de umgås med andra barn. - Barn, som inte har andra kontakter än andra barn, kan utveckla antisociala beteenden tillsammans. Kontinuerlig vuxenkontakt är viktig i tidig ålder. - Daghemspersonalen kan inte ersätta föräldrarna.