20 maj 2006
Det finns inget garanterat rätt sätt att vara förälder på
Anna Toss har varit hemma med sina barn när de var små. Nu när de är tonåringar jobbar hon helst hemifrån för att de ska få mycket tid tillsammans.
- Det finns ingen större utmaning i ens liv än att vara en närvarande förälder, säger hon.
Hon vill inte heller säga att hon som valt att vara tillsammans med sina barn mycket är en bättre förälder. Det finns inget garanterat rätt sätt att vara förälder på, menar hon. Inga färdiga mallar att ta till för att producera välartade barn.
- Bara för att jag har varit hemma med mina barn, så är de inga superhjältar. Det har varit en smärtsam insikt att det inte finns ett recept på hur man ska göra för att det ska bli bra. Det bästa jag kan göra för dem är att vara tydlig och ärlig mot mig själv, säger hon.
Men efter alla år med mycket kontakt med andra föräldrar kan hon säga något om att många önskar att få vara tillsammans mer med sina barn.
- Vi borde sträva mer efter att bli vad vi själva vill vara, så att vi trivs med oss själva. Tala mer om varför vi väljer som vi gör, säger hon.
Supernanny-programmen som sänds på tv är ett bevis för att föräldraskapet är en isolerad företeelse i vår värld. Det råder brist på vuxennätverk och att bli förälder anses inte vara en självklar del av livet.
- Det blir ett projekt, som man helst ska klara av själv utan att fråga någon annan. Dessutom har du inte mycket tid för att klara av det. Det är inte lika självklart att ha barn som att jobba, säger hon.
Hon är ett levande bevis för att man inte behöver hamna utanför arbetsmarknaden för att man väljer att vara hemma med barnen. Hon har inte heller behövt stå tillbaka för de mer kvalificerade jobben.
- Jag har både varit chef och haft hög lön, säger hon.
I dag jobbar hon som frilansjournalist igen, vilket ger henne mer tid att vara tillsammans med sina tonåringar.
- Det tar tid att lära känna sina barn, särskilt i tonåren. Det gäller att vara på plats när de vill prata!
När Anna Toss fick sitt första barn hade hon ingen medveten tanke om hur hon ville göra med jobb för egen del och barnomsorg för sonens. Först när han närmade sig året började bekanta och vänner höra sig för om när Anna tänkte börja jobba igen.
- Tanken kändes fullständigt absurd att jag skulle lämna honom ifrån mig. Vi hade väldigt trevligt tillsammans och jag längtade inte efter att göra något annat, säger hon.
Samtidigt förstår hon att det är naturligt om man har sin identitet i ett arbete att man längtar efter att börja jobba efter att man varit hemma med barnen ett tag.
- Men jag hade inga karriärplaner. I stället lät jag relationen till min son ta så mycket tid som den tog, säger hon.
Sedan kom barn nummer två, tre och fyra inom en period om tio år. Och Anna fortsatte att stanna hemma.
- Det var inget ideologiskt beslut. Jag gick bara efter det jag kände. Jag tyckte att det var bättre för dem och roligare för mig att få vara tillsammans. Även om det blev oerhört kärvt ekonomiskt, säger hon.
Själv är hon uppväxt i ett socialistiskt hem och har fortfarande socialistiska värderingar. Men när hon skulle rösta för första gången blev hon förvånad över de reaktioner hon mötte från vänsterhåll på att hon var hemma med barnen.
- Jag fick höra att jag var en parasit på samhällskroppen som inte bidrog med min inkomst. Den gången röstade jag inte, säger hon.
Två andra kompisar var också hemma med sina barn. De tre vännerna och barnen blev som ett stort gäng och de hjälptes åt så att någon mamma kunde vara ledig någon dag och var de hemma hos någon hjälpte de till att städa.
När äldsta barnet var tolv år och den yngsta var tre, så gick inte ekvationen ihop ekonomiskt längre.
- Vi hade hoppat från isflak till isflak ekonomiskt länge, och nu fanns det inte fler isflak att hoppa till. Jag var tvungen att börja jobba och yngsta dottern fick lämnas till dagmamma. Jag och hon har fått minst tid tillsammans och det märks nu, för vi vill väldigt gärna vara tillsammans, säger Anna.
Två år senare startade Anna webplatsen Föräldranätet tillsammans med sin man.
- Vi jobbade dygnet runt i fem års tid och pratade stundtals inte om annat. Till slut sa barnen ifrån: ”Säg inte föräldranätet en gång till!” protesterade de.
Idag jobbar Anna Toss med olika uppdrag. Bland annat har hon skrivit en broschyr för föräldrar till tonåringar i Stockholms stad. Hon poängterar att hon jobbat mycket periodvis, men oftast hemifrån, så att hon alltid varit tillgänglig.
Men något proffs på att vara förälder anser hon sig inte vara.
- Det är inte mycket man vet med att vara förälder. Det är som att segla utan kompass. Det är ett äventyr, säger hon.
Cecilie Frödén