2006: NICHD-studien – förskola kan vara skadligt för ditt barn

2006 publicerades, på den tiden – den största studien – på över 1 300 barn och den effekt förskola hade på barn. En sak den visade var att förskolebarn fick fler beteendeproblem och att det var direkt relaterat till vistelsetiden i förskolan. Ju längre dagar (allt över 10 timmar i veckan), ledde till aggressivare barn. Barnen hade ett litet kognitivt försprång när de började i förskolan men det var helt utraderat när barnen fyllt tolv år. Kvar fanns då bara beteendestörningarna hos de barn som gått i förskola.

Förskola kan kanske skada ditt barn
The Guardian, 4 april 2007
Madeleine Bunting

Att lämna sitt barn på dagis är numera helt normalt i England. Under det sista årtiondet har detta blivit den vanligaste formen för barnomsorg utanför hemmet i vårt land, med nästan dubbelt så många barn på dagis som hos dagmammor. Man beräknar att i England mer än 800 000 barn upp till fyra år idag är i grupptillsyn åtminstone en del av dagen. Det är nära en tredjedel av denna åldersgrupp.

Samtidigt har flera studier i olika länder rapporterat likartade slutsatser, nämligen att grupptillsyn av barn har långvariga negativa följder. Detta är inte något man gärna läser som förälder. Men nu har det hänt igen. I USA har man, i den senaste delundersökningen i världens mest omfattande studie av hur barntillsyn påverkar barnets utveckling, funnit att barn som varit i grupptillsyn, t.ex. dagis, under sina förskoleår, uppvisar större risk att bli aggressiva och störande när de kommit i skolåldern, och att detta är märkbart ännu bland tolvåringar. Det verkligt oroande i denna undersökning är att de negativa följderna sitter i så länge.

Ju mer tid ett barn har varit i grupptillsyn, utöver 10 timmar i veckan, desto större risk är det att lärarna rapporterar att dess beteende i skolan är störande. Även om grupptillsynen varit av god kvalitet, blir detta märkbart. Det är fråga om en liten men påtaglig skillnad. Det forskarna varnar för är inte att några skulle växa upp till ”yxmördare eller våldtäktsmän”, med det handlar här om miljoner barn som blir mer besvärliga i skolan än de annars skulle ha varit.

Bland de stora och verkligt svåra frågorna är alltså denna: Har förhållandet att allt fler barn tagits omhand på dagis lett till sociala problem, t.ex. när lärare nu rapporterar om sämre beteende i klassrummet, eller att vi hör mer om mobbing? En annan oroande fråga är om detta kan ha inverkat, när mentala problem blivit vanligare bland tonåringar både här och i USA.

Kommande avsnitt av detta forskningsprojekt från US National Institute of Child Health and Human Development (NICHD) ska följa barnen upp i gymnasieåldern, och då visa om de får en besvärligare tid även där.

All forskning på senare år har pekat i samma riktning. Den ovan refererade delstudien från NICHD har sedan 1991 följt 1300 barn. I en engelsk statlig undersökning som följt barn från treårsåldern upp till sju år, har man dragit likartade slutsatser. Förra året kunde Penelope Leach lägga fram en undersökning vid Oxfords universitet som även den visar att det är något med en gruppbaserad omvårdnad som gör att barnen blir mer störande längre fram i livet.

Undersökningen vid NICHD visar också att hög kvalitet på förskolans verksamhet inte, som många hävdat, förbättrar barnets studieresultat. När barnet blivit tolv år har nästan alla kunskapsmässiga fördelar av vistelse i förskola försvunnit, trots att de fanns när barnet var yngre. Det finns ett undantag från detta – förskola av hög kvalitet leder till bättre ordförråd hos tolvåringen.

Om barnet lämnas över till andra former av barntillsyn utanför hemmet kan detta få negativa effekter de första åren. Men dessa försvinner med tiden, så är dock inte fallet om barnet går i förskola. Det tycks vara något speciellt med gruppbaserad barntillsyn. Det är inte fråga om sämre vårdkvalitet, forskarna har beaktat den möjligheten. Inte heller är det föräldrarnas omvårdnad. Man kunde ju tänka sig en effekt av att stressade uttröttade föräldrar hämtar upp barnen på väg från arbetet – men undersökningen har tagit hänsyn även till den möjligheten.

Det finns då två möjliga förklaringar kvar, även om båda kräver fortsatt forskning. För det första kan det handla om den gruppdynamik som uppkommer när små barn ska vara tillsammans; en sorts stridslysten ta-för-sig-inställning, som om den inte bemöts korrekt resulterar i större aggressivitet under hela barndomen.

En annan möjlighet är att gruppbaserad omvårdnad i sig är stressande, så att barnens kortisolnivåer blir högre.

Det här får inte leda till panikreaktioner. Det finns utan tvivel positiva effekter också, till exempel. när ett barn inte längre behöver leva i stor fattigdom, eftersom dess ensamstående mamma nu kan ta ett arbete. Fördelarna då är säkert större än alla risker med grupptillsyn.

Vi borde nog få en vapenvila i vad man kallat ”barnomsorgskriget”, så att vi kan få klarhet i vad som är bäst att göra. Kan det till exempel finnas sätt att undvika de negativa konsekvenserna: kanske mer personal och mindre barngrupper? Kan man göra det mer lönsamt att vara dagmamma, för att slippa grupptillsynen? Går det inte att göra det lättare för föräldrar att vara hemma mera under de första åren?

Hela den här frågan är emotionellt explosiv – den tar tag i hjärterötterna hos även den tryggaste förälder – och forskningen har ofta varit partisk. Hittills har man från politiskt håll alltid hävdat att en ökad kvalitet på förskolans verksamhet räcker för att motverka det som forskningen här funnit – men det är inte hållbart längre. UNICEF listade Storbritannien som sämsta land att vara barn i. Det var ångestframkallande att höra. Men nu behöver vi få en mycket hederligare debatt om barnomsorgen i vårt land.

Fakta

The NICHD Study of Early Child Care and Youth Development

The most comprehensive child care study conducted to date to determine how
variations in child care are related to children’s development.
This study is supported by the National Institute of Child Health and Human
Development (NICHD) through a cooperative agreement (U10) that calls for a
scientific collaboration between the grantees and NICHD staff.