Små barn behöver hjälp att reglera sina känslor

Han är elva månader och älskar att krypa in under matsalsbordet. Den här dagen fastnar han med benet och kommer inte loss. Han skriker i förtvivlan och mamman kommer genast rusande och lirkar loss foten. Tröst och en mjuk famn gör att han slutar skrika direkt, samtidigt som han får hjälp att sätta ord på det som hänt: ”Oj, fastnade du med foten. Vad tokigt. Men jag hjälpte dig. Det gick bra”. Det som händer nu i det lilla barnets hjärna är att han får stöd och hjälp att reglera sina känslor och stöd att sätta ord på det som hänt. Det är det stöd små barn behöver när de överväldigas av starka känslor och när något gör dem upprörda.

Att bara gå hemma med mamma eller pappa är det så bra det? Små barn behöver ju kompisar och undervisning eller hur? Nej, små barn behöver hjälp att skapa sig en inre arbetsmodell av livet. Det är den arbetsmodellen som sedan ska hjälpa dem att klara av livets utmaningar. En viktig bit som föräldrar ger sina barn är hjälpen att reglera känslor. Får barnen inte den hjälpen, riskerar de att få problem senare i livet att hantera känslor.

Ett barn lär sig känsloreglering när det tillåts att uppleva olika känslor och lär sig uttrycka sina känslor i ord och när man hjälper barnet att lugna ner sig efter ett intensivt känslotillstånd. Barnets känsloreglering är till en början outvecklad och växlar snabbt från skratt till ilska och barnet behöver därför en trygg anknytning och känslomässigt stöd för att utvecklas. Så småningom utvecklar barnet dessa färdigheter och kan reglera sina känslor även utan stöd, men det är först vid fem till sex års ålder som barnet klarar av att reglera sina känslor själv. (Sala, Pons & Molina 2014; sammans. Kokkonen 2010).

Det här är en pusselbit till varför de första åren är så viktiga för barnets framtida psykiska och fysiska välmående. De barn som inte får det här stödet att lära sig hantera sin känsloreglering får problem senare i livet. (Davis & Humphrey 2012; Schutte m.fl. 2007). Problem som yttrar sig i impulsivt och känslostyrt beteende utan att tanke på konsekvenserna. Något som kan leda till många negativa följder när det gäller mänskliga relationer samt i studie- eller arbetslivet.

Familjen är grunden för det sociala samspelet

Det här stödet från en vuxen som små barn kräver visar tydligt det som många missar, att familjen är grunden för det sociala samspelet där barn lär sig socialt samspel i samspel med en vuxen. Men det är inte den information föräldrar får, istället matas de ständigt med att om man bara placerar 20—30 barn tillsammans i en stor barngrupp i förskolan så lär de sig socialt samspel. Det här är förödande för barns utveckling och det syns inte minst sedan när barnen kommer till skolan att många barn inte fått det de behöver med stöd i sin känsloreglering under de första viktiga åren.

Med den här kunskapen skulle det vara så mycket lättare att förklara varför det är så viktigt att föräldrar får en möjlighet att själva ha omsorgen om sina barn när de är små. Det är under de första sex viktiga åren som själva grunden läggs för barnets framtida mående. Men det är också viktig kunskap att använda vid utformningen av barnomsorgen. Förskolans stora barngrupper skulle vara ett minne blott om verksamheten byggde på kunskap om vad små barn behöver. Inte heller skulle man vara lika snabbt att döma ut pedagogisk omsorg, som erbjuder små barngrupper och en trygg anknytningsperson.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk