Ny studie visar att förskola gör att barn lär sig mindre och får fler beteendeproblem
Nu visar en ny högkvalitativ och randomiserad studie från USA att barn till låginkomsttagare som deltog i förskoleverksamhet presterade betydligt sämre vid samtliga mätningar i skolan i sjätte klass, jämfört med barn från samma grupp som inte gått i förskola. De barn som till största delen fått tillbringa tid med sin egen familj visade sig dessutom bli lyckligare och lärde sig mer.
I den här nya studien testades kunskaperna i sjätte klass hos de barn som deltagit i Tennesses berömda förskoleprogram samt hos de barn av vilka en majoritet inte gått i förskola alls. De barn som till största delen enbart haft hemmaomsorg, överträffade vida förskolebarnen i läsning, matematik och naturvetenskap.
Studien är inte den enda i sitt slag eller den enda studien av god kvalitet som finner liknande negativa konsekvenser av deltagande i förskoleverksamhet, utan även andra studier visar samma sak. I Quebec i Kanada där man haft liknande program där barn skrivits in i förskola och där de deltagit i olika förskoleprogram, visar studier på förskolans effekt att barn i åldrarna noll till fem år drabbades av en betydande ökning av ångest, aggression, hyperaktivitet samt att de begick fler brott.
I USA har inskrivningen i förskola ökat kraftigt sedan 80-talet och ungefär två tredjedelar av alla fyraåringar går i förskola. Hälften av fyraåringarna går dock deltid. De statliga programmen i Tennesse: Voluntary Preschool-program (TN-VPK) har varit relativt tidskrävande vilket gjort att barn från socioekonomiskt utsatta grupper varit tvungna att gå minst 5,5 timme per dag i stora barngrupper med upp till 20 barn. Från tredje till sjätte klass dokumenterades endast negativa resultat för de som deltagit, och de negativa effekterna ökade med tiden.
I studien har man även jämfört förskolebarnens utveckling med de barn som haft hemmaomsorg och det som framkommit är att hemmaomsorg i familjen för fyraåringar är bättre än förskola. Barn som gått i förskola visade sig också ha långt fler beteendeproblem under sin skoltid, de hade sämre betyg, fler diagnoser och fler hade inlärningssvårigheter eller känslomässiga störningar, jämfört med barn som haft hemmaomsorg.
En av forskarna i studien nämner att många säkerligen är upprörda över resultaten men den här randomiserade och kontrollerade studien, som är den första i sitt slag, visar tydligt på negativa effekter av förskola.
I Sverige har dock all forskning som visar på negativa effekter av förskola stuvats undan och är inte kända för föräldrar. Sven Bremberg, ensamutredare på Folkhälsomyndigheten (tidigare Folkhälsoinstitutet) har istället under decennier matat ut olika sammanställningar av studier som sägs visa att förskolebarn får bättre skolresultat och får ett bättre psykisk välmående. De forskare som ansökt om anslag för att forska på förskolan effekt har fått avslag, men det finns en studie från 1974 som visar på förhöjda halter av stresshormonet kortisol hos dagisbarn. I Norge har man dock gjort flera studier som visar på liknande negativa effekter av förskola. (Se NTNU – Trygg innan tre).
Även tidigare statliga studier i USA på barn i förskoleåldern (där man tittat på effekten av omsorg från någon annan än barnets förälder) har upprepade gånger funnit att ju mer tid barnen tillbringade i någon form av barnomsorg utanför familjen, desto aggressivare och mer oregerliga visade de sig vara vid 4,5 års ålder och genom hela grundskolan. Förskolebarnen visade sig även vara mer impulsiva vid 15 års ålder och hade ett mer riskfyllt beteende, jämfört med barn som haft mindre omsorg utanför hemmet under sina första fem år av livet.
I Sverige där vi saknar forskning under de senaste snart 40 åren på vilken effekt förskola har på barn så röstades nyligen ett förslag igenom i riksdagen som innebär tvångsinskrivning (föräldrar kan dock skriva ut barnen igen än så länge) i närmaste förskola av: barn till nyanlända, barn i pedagogisk omsorg (familjedaghem) samt barn som ”anses ha behov av förskola”, det år barnen fyller tre år. Detta trots att de tidigare berömda studierna i Tennesse nu visat att inskrivning i förskola enbart har negativa effekter både på skolresultat, barnens utveckling och det psykisktavälmåendet.
Redan 2014 varnade professor Ulla Waldenström i boken Hur mår barnen i förskolan?, för att det saknas forskning i Sverige på vilken effekt förskola har på barn.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet
Fakta
Studien från Tennesse är sällsynt då den är randomiserad och kontrollerad studie av högsta kvalitet. En majoritet av alla studier av förskolans effekt är mindre rigorösa och har genomförts av de som förespråkar separationer mellan barn och föräldrar i storskalig omfattning. Totalt innefattar studien
2 990 barn.
I kontrollgruppen hade 63 procent hemmaomsorg under sina förskoleår. Resten gick i en blandning av statliga och privata förskolor och barnomsorg. Detta tyder på att de negativa effekterna av förskolan kan vara ännu starkare än vad denna studie indikerar, eftersom två femtedelar av kontrollgruppen exponerades för förskolemiljöer vid 4 års ålder.
Läs också:
Sammanställning över larmen om negativa effekter samt krisen i förskolan under två decennier
Professor: Problem med förskolan slätas över
Hemmet är den bästa platsen för förskolebarnen
Småbarnsföräldrar kan inte lösa integrationen
Många risker med långa dagar på förskola
Fler barn i förskola inte alltid det bästa för barnen
Forskare blundar för kunskap om barns behov
Här är forskningsförnekarna som styr vilken information föräldrar får ta del av
Anmärkningsvärt att Wold avfärdar forskning
Lite extra fakta
Sven Bremberg Folkhälsoinstitutet numera Folkhälsomyndigheten som I decennier endast delat gamla studier som enbart visar på positiva effekter av förskola, såg själv till att ta fram skolbaserade (även kallade manualbaserade program) som han sålde in till landets skolor. Program som skulle komma tillrätta med beteendeproblemen, dåligt psykisk mående samt dåliga skolresultat.
Alltså precis de negativa sidoeffekter man sett av förskola tog han fram program för och tjänade väldigt mycket pengar på. Program som han dessutom rekommenderade på Folkhälsmyndighetens sida. Det är tämligen anmärkningsvärt minst sagt.
Hej!
Tack för att ni kämpar för barnens bästa. Det är en oroväckande utveckling kring synen på barn och mödrarskap allmänt. Jag som valt att vara hemma i 2 år med mina barn och ammat länge sågs som en idiot. Skönt att se att det är flera som inser vikten av trygg anknytning och nära föräldrarskap. Ville bara säga tack!
Tack själv för positiv feedback 🙂 Du är även välkommen att gå med i vårt nätverk: Hemmaföräldrars nätverk – originalet på Facebook 🙂
https://www.facebook.com/groups/101121398764
Hej!
Jag har som 3-barnsmamma haft turen att vara hemma med de två äldsta tills efter att de fyllt 2 men var nu tvungen att låta minstingen börja vid 1,5 års ålder vilket känns väldigt onaturligt när han endast är van vid mig. Jag håller därför med om mycket här men tycker att man kanske bör vara lite försiktig i sina slutsatser vad gäller denna Tennessee-studie. Om de barn som tvingades gå i förskola hörde till en socioekonomiskt utsatt grupp så är det ju nästan självklart att det inte bara är förskolan som är skillnaden mellan de två olika barngrupper man studerat. Om ena gruppen har råd att vara hemma under flera år med sina barn så kan man ju tänka sig att dessa familjer; oftare har två inkomster, oftare består av två sammanboende föräldrar. Detta skulle då kunna betyda att den förälder som är hemma med barnen inte behöver oroa sig för ekonomin, hen har kanske ett bättre socialt skyddsnät samt att de föräldrar som har råd att vara hemma längre troligen har en högre grad av utbildning än de som inte har råd att vara hemma.
Forskning (finns flera studier, bara att googla!) har visat att barn och unga som kommer från familjer med ingen eller låg utbildning inte får stöd eller motivation hemifrån att skaffa en akademisk utbildning. Man kan ju ponera att föräldrar med diagnoser har haft det svårare för sig i skolan och därför inte skaffat sig utbildning som leder till bättre betalda arbeten. De kan då inte vara hemma med sina barn så länge och barnen får börja förskola innan de fyller 2 år. Barn till föräldrar med npf-diagnoser löper högre risk att själva få diagnoser vilket alltså inte kan härledas till förskolan.
Jag håller som sagt med om att det är bäst för små barn att vara med sina föräldrar men tycker att det är lite läskigt när man okritiskt lägger ut studier som inte tar hänsyn till alla aspekter .
Mvh en kritisk mamma
Hej kritisk mamma,
Om du läser hela studien så kom alla barn från samma sorts område och hade samma socioekonomiska bakgrund – alltså de barn som gått i förskola och barn som haft hemmaomsorg.
De barn som gått i förskola visade sig också ha långt fler beteendeproblem under sin skoltid, de hade sämre betyg, fler diagnoser och fler hade inlärningssvårigheter eller känslomässiga störningar, jämfört med barnen som haft hemmaomsorg. Hemmabarnen visade sig bli lyckligare och hade bättre skolresultat.
Det här resultatet är inte specifikt för den här studien, utan flera studier från andra länder visar samma sak. Hur det ser ut i Sverige vet vi inte eftersom de forskare som ansökt om pengar för att få forska inte fått några pengar. De har fått avslag av etiska kommittén av någon konstig anledning. Därför har vi i Sverige inte forskat under de senaste 40 åren på vilken effekt förskola har på barn, men vi kan se samma resultat även här:
– Fler barn har beteendeproblem och diagnoser
– Skolresultaten har sjunkit i OECD Pisa sedan mätningarna startade år 2000, samtidigt som alltfler barn gått i förskola
– Vi har en ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn och ungdomar
Beror det på förskolan?
Det vet vi som sagt inte, men vänder man på steken och tittar på vad små barn behöver under de första viktiga åren och sedan tittar på vad de får i stora barngrupper med få personal, med stress, buller, många vikarier och så vidare, så är det ganska tydligt att förskolan även i Sverige kan ha den här effekten på barn.
Hej, tack för att detta nätverk finns. Jag håller helt med och jag tror att det finns fler negativa effekter av förskolan än vi känner till idag. Bra att det genomförs mer forskning inom detta område! Vad tror ni om lösningen att ha en au pair eller nanny i barnets hemmiljö där barnet får all uppmärksamhet av en vuxen jämfört med förskola? Tänker på de som fortfarande behöver jobba i alla fall några timmar per dag.
Hej Sara,
Det man behöver göra egentligen är att titta på vad små barn behöver och sedan titta på vilket alternativ som bäst kan tillgodose det behovet. Små barn 1–3 år har helt andra behov än barn 3–5 år. Därför är det viktigt att tänka till extra noga kring de tre första åren. Kan man ha hemmaomsorg då är det toppen, går det inte så bör man leta efter en barnomsorg som erbjuder en trygg anknytningsperson och där barnet får den närhet, goda omsorg och sociala samspel med en vuxen som barnet behöver. Det kan vara svårt att hitta i förskolemiljön även om kvaliteten mellan förskolor kan skilja sig väldigt mycket åt. Dagmamma, flerfamiljssystem eller en nanny kan då vara en bättre lösning.