Är Läckbergs reality-serie en hardcore version av dagens samtid?

Har barnen blivit ett kitsch tillbehör för vuxna i ett kärleksförhållande? Ibland undrar jag om det bara är i programmet Läckbergs eller om det rent allmänt blivit så vissa idag skaffar sig barn som de skaffar sig en bil, villa eller något annat som ska ge en viss image i förhållandet mellan två vuxna. Det är så fascinerande att se vuxna människor uttrycka sin kärlek för varandra, hur viktigt det är att de får tid för varandra – samtidigt som barnen mest verkar ses som ett hinder i relationen. Vad hände med själva familjen som helhet där alla behöver varandra och behöver få tid för varandra?

Är Läckbergs en hardcore version av dagens samtid?

I senaste avsnittet av Läckbergs swishar en sekundsnabb bild förbi där yngsta dottern Polly verkar köras hem från skolan i en taxi, eller av den anställda personalen. Hon sitter ensam i bilen i baksätet och körs hem, samtidigt som mamman och pappan lider alla helvetes kval om de är ifrån varandra en dag eller två.

Familjen Läckberg AB är så klart inte som en vanlig familj – de har personal som lagar maten, personal som städar, personal som passar barn (tror det var någon resa där Polly fick följa med på en skrivarresa med Läckberg tillsammans med två barnflickor som turades om att ha ansvaret när Läckberg satt och skrev), personal som sköter husunderhåll och trädgård och assistenter som hjälper till med övrigt. Ändå verkar inte tiden finnas för Polly, vilket påminner mycket om hur vårt samhälle ser ut idag där barnen får allt mindre tid med sina föräldrar.

Läckberg och Sköld saknar varandra när Skökd är bortrest två dagar. Han skickar blommor och kärleksbrev till Läckberg som hon får när han är borta – men dottern glöms bort. När pappa kommer hem gosar mamman och pappan en lång stund framför kameran och så kommer de på att de visst har ett barn också – och så kliver Polly fram ur skuggorna och får säga hej till pappsen.

Läckberg avskyr att få sin livsstil recenserad

Jag vet att Läckberg avskyr att få sin livsstil recenserad på det sätt jag gör nu, men hela idén med programmet är ju att visa hur de lever och då tänker jag som så att det måste gå att få ha en åsikt. Sedan är det inte bara i den här reality-serien som Polly ställs åt sidan – hon har alltid är lite vid sidan av i de vuxnas förhållande. På Instagram berättar Läckberg hur Polly lämnades redan vid dryga 10 veckor för att mamma och pappa ville resa bort två veckor tillsammans och få lite egentid. Förälder-barn-relationen är hundra gånger viktigare än föräldrarnas relation. Dessutom vet spädbarn inte ens att de är en egen person – barnet tror att mamman och barnet är en och samma person. Det är grymt att lämna ett nyfött spädbarn två veckor om man inte behöver och det visar på en stor brist på kunskap om små barns behov. Det måste gå att lyfta att för barn är föräldrarna de viktigaste personerna i världen. Att prioritera bort den tiden för de vuxnas relation bör inte normaliseras.

Allt förändras när du bildar familj

Barn ÄR en stor förändring i livet. Du går från att vara i en relation med annan vuxen till att bli en familj. Två blir tre (och ibland blir en till två – familjer ser olika ut, men en förändring är det likväl) och barnet är inte bara ett kitsch tillbehör, det är en del av en familjegemenskap. Och nej, det räcker inte att bjuda in mängder med olika människor som ska vara en del av flocken under mottot: Det behövs en by för att fostra ett barn, för sanningen är att i en liten by lever människor nära varandra hela tiden och blir en naturlig del i varandras vardag. Att lämna ständigt lämna bort ett litet barn till olika personer som inte finns i barnets vardagsliv är inte samma sak. Det tar tid att bygga en trygg anknytning och barn kan inte ha för många olika anknytningspersoner. Det här är så viktigt för idag känns det som vi glömmer bort den här basala kunskapen när alltfler anammar en livsstil där föräldrar kräver mer och mer vistelsetid för barnen i förskolan, även när de är föräldralediga.

Sätt inte vuxenrelationen före barnen

Vi inne på en farlig väg när föräldrar luras i att sätta vuxenrelationen före föräldrar-barn-relationen och det är helt enkelt inte bra för barnens framtida välmående att de utesluts ur gemenskapen och föräldrarna fortsätter leva sina liv som innan de fick barn.

Ja, det här är ett känsligt ämne, men jag tror på reflektion och jag tycker vi ska reflektera över de fenomen vi ser i vår vardag och där ingår det att diskutera de bilder som olika influencers förmedlar. Och alla som nu reagerar med att ropa ”momshaming” – jag skriver faktiskt om två föräldrar här som prioriterar sin egen relation framför relationen föräldrar-barn och jag är inte ute efter dem som personer och jag förstår att vi bara får se en del av deras vardag – men just det här mönstret som jag beskriver är så återkommande och jag tycker det är så fel – det går helt enkelt emot allt om vad små barn behöver.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk