Hur vi tar hand om våra barn sätter avtryck i deras DNA

Barns molekylära profil påverkar av hur mycket närhet och tröst det får från sin vårdgivare. Det betyder med andra ord att vilken omsorg, närhet och kärlek barnen får under sina första viktiga år i livet sätter avtryck i deras DNA.

Vi vet från forskning om anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi vad små barn behöver. Inte bara som spädbarn, utan under de första viktiga åren. Det handlar om några saker som måste vara på plats för att barnen ska utvecklas optimalt: närhet, kärlek, god omsorg, trygg anknytning och socialt samspel med en vuxen. Något som föräldrar som har hemmaomsorg kan tillgodose på ett mycket bra sätt.

Bristande omsorg gör att barnen inte utvecklas optimalt

Forskning från University of British Columbia visar att hur vi tar hand om barnen under de första viktiga åren sätter avtryck i deras DNA och därmed påverkas även kommande generationer. Med andra ord om du som förälder ger ditt barn det som det behöver under de första viktiga åren, så investerar du även i kommande generationer. Och tyvärr även tvärtom. Barn som inte får det de behöver får också förändringar i sitt DNA, men på ett negativt sätt och detta förs också vidare till kommande generationer.

Mängden fysisk kontakt mellan spädbarnet och dess vårdgivare kan påverka barn på molekylär nivå. En forskningsstudie av metyleringsmönstret i DNA visade att barn som hade varit mer stressade som spädbarn och fått mindre fysisk kontakt, hade en molekylär profil som var underutvecklad för deras ålder. Den här studien visar hur viktigt det är för oss människor med beröring och närhet tidigt i livet – och vilken påverkan det får på barnets gener.

Forskarna anser att ett långsammare epigenetisk åldrande hos barnen kan indikera en oförmåga att utvecklas optimalt, säger Michael Kobor, professor vid UBC:s institution för medicinsk genetik som leder temat ”Hälsosam start i livet” vid BC Children’s Hospital Research Institute.

94 barn ingick i studien

Studien, som publicerats i Development and Psychopathology, involverade 94 friska barn i British Columbia. Forskare från UBC och BC Children’s Hospital bad föräldrarna till 5 veckor gamla bebisar att föra dagbok över spädbarnens beteende (som när de sov, om de var oroliga, grät och när de åt) samt längden på omsorgen som involverade kroppslig kontakt. När barnen var ungefär 4 1/2 år gamla togs DNA-prov genom att svabba insidan av deras kinder.

Teamet undersökte sedan en biokemisk modifiering så kallad DNA-metylering, där vissa delar av kromosomen är märkta med små molekyler av kol och väte. Dessa molekyler fungerar som ”dimrar” som hjälper till att kontrollera hur aktiv varje gen är, vilket påverkar hur cellerna fungerar. Metyleringens omfattning och var på DNA:t det specifikt sker kan påverkas av yttre förhållanden, särskilt under barndomen.

Nivån på omsorgen gav konsekventa utslag i barnens DNA

Forskarna fann konsekventa metyleringsskillnader hos de barn som hade mycket och lite fysisk kontakt med sina vårdgivare. Skillnaderna syntes på fem specifika DNA-ställen. Två av dessa ställen fanns hos generna: en spelar en roll i immunsystemet och den andra är involverad i ämnesomsättningen.

Barnen som upplevde högre nivåer av stress och fick relativt lite närhet hade en ”epigenetisk ålder” som var lägre än förväntat i förhållande till deras faktiska ålder. En sådan diskrepans har kopplats till dålig hälsa i flera nyligen genomförda studier. ”Vi planerar nu att följa upp studien för att se om den ’biologiska omognad’ vi såg hos dessa barn har stora konsekvenser för deras hälsa, särskilt deras psykologiska utveckling,” säger huvudförfattaren Sarah Moore, en postdoktoral forskare.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet

Källa:
University of British Columbia

Läs också:

Hur bristande närhet och beröring i förskolan kan ge psykisk ohälsa