Det är en fruktansvärd katastrof när ett barn dör, även när det sker i förskolan

Jag pratade med en av ”mina” hemmaföräldrar som sa en väldigt intressant sak. Hon menade att de här påhoppen och ifrågasättandena som vissa utsätter föräldrar för när de valt: kortare tid i förskolan, pedagogisk omsorg (dagmamma), eller hemmaomsorg – handlar om en effekt av stark indoktrinering och propaganda där människor tränats i att tänka ”rätt”. Tänka ”rätt” innebär att alla föräldrar ska tänka att barn behöver just förskola och dessutom från tidig ålder och långa dagar.

Föräldrar tränas i att tillrättavisa andra

Långa dagar och hög närvaro i förskolan är viktigt enligt makten, så barnen inte missar sin undervisning. Det gör att föräldrar tränas att inte bara tänka ”rätt”, utan att de även tränas till att bli duktiga ”marksoldater” – alltså personer som går runt och tillrättavisar andra föräldrar som inte följer den norm staten har satt upp som den enda sanna. Marksoldaterna bidrar därmed till att pressa föräldrar att rätta in sig i ledet och göra som alla andra. Ett led i att stärka föräldrar att tro att föräldrar gör något fel som väljer något annat än förskola – är de uppsökarenheter som socialdemokraterna lyckats med att inrätta ute i kommunerna. Uppsökarenheter jagar föräldrar med oannonserade hembesök, telefonsamtal och brev för att få dem att sluta upp med att ha hemmaomsorg eller pedagogisk omsorg och istället sätta barnen i förskolan. De jagar alltså även föräldrar som har valt pedagogisk omsorg. Allt det här sker med högerns tysta godkännande. Inte ens de som ska stå upp för frihet och demokrati  reagerar längre över att det här systemet har väldigt stora likheter med gamla DDR, där Stasi jagade oliktänkande.

Ganska skrämmande, för det är faktiskt inte demokratiskt och det påminner alltför mycket om hur människor styrs i diktaturer.

När det onormala blir normalt

En följdeffekt av att alltfler verkar ha ett chip i huvudet med vad som är ”rätt”, blir att det onormala har blivit normalt och när skrämmande onormala saker händer, så går inte människor man ur huse och kräver en förändring – de bara upprepar de ursäkter som de fått lära sig. Några tydliga exempel på att något blivit väldigt fel är:

I veckan skadades ett litet förskolebarn så svårt ute på förskolegården att barnet senare avled. En normal reaktion i ett normalt land med självtänkande människor hade varit en oerhörd upprördhet. Förskolan borde ha stängt, flaggor ha hissats på halv stång utanför stadshuset och barnen borde ha fått budskapet att vi har sorg. Istället fortsätter verksamheten som vanligt. Barnen är där redan nästa dag, för ansvariga i förskolan ”vill normalisera tillvaron” för barnen. Och så har man tagit bort västarna. Nu kan inte fler barn dö, för det var ju västens fel att barnet dog. Alles in ordnung.

Eller var det bara västens fel… om vi tänker ett varv till?

Sedan är det inte normalt att låta barn gå till förskolan dagen efter att ett barn dött där. Det är faktiskt onormalt. Om barnen går dit redan nästa dag, vad signalerar man då till barnen? Om du dör fortsätter allt som vanligt, bara ett barn mindre. Mammor och pappor måste jobba, det är det viktigaste av allt, inte ni barn.

Och så de här västarna. Varför har små förskolebarn västar på sig när de är instängda på en förskolegård? Är det för att om någon vuxen hittar dem om de rymmer, så står telefonnumret så de kan gå tillbaka med barnen? Nej, det handlar om att barnen har västar med olika färger på sig ute på förskolegården så att personalen ska känna igen just ”sina” barn, berättar en förälder. Alles in ordnung.

Eller inte.

Barn idag tvingas växa upp under omänskliga förhållanden

Varför är barngrupperna så stora? Varför är förskolorna så stora med så många avdelningar att så många barn är ute på samma gård samtidigt, att personalen måste särskilja dem med olika färger på deras västar för att kunna hitta sina egna barn i den stora massan? Varför har vi accepterat någon slags stordrift av barn där de tvingas växa upp under förhållanden som snart inte ens är mänskliga, som jag ser det.  Det är faktiskt inte normalt att några få vuxna har ansvar för så många små barn samtidigt. Här borde föräldrar börja protestera, DET hade varit normalt.

”Hon är ju emot förskolan”

Den här texten kommer att trigga igång marksoldaterna. De kommer säga: ”Hon skriver så där bara för att hon vill att alla barn ska vara hemma. Hon är ju hemmaförälder. Lyssna inte på henne.”

Nej, jag skriver inte så här bara för att jag är hemmaförälder. Jag skriver så här för att jag är mamma och det svider i mammahjärtat att se hur vi behandlar små barn i Sverige idag. Jag är inte emot förskolan – jag är emot att alla barn ska tvingas dit om de inte behöver går där. Och jag är emot att den håller så låg kvalitet att barn dör eller skadas svårt och att vi bara de senast veckorna upptäckt fyra olika pedofiler som arbetar i förskolan. Det är så sjukt. För det är inte normalt och det är inte normalt att föräldrar inte protesterar på våra gator mot det här.

Förskolebarn borde ha ett skydd i en arbetsmiljölag

2006 skrev jag en debattartikel i SvD att förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag. Jag påtalade det eftersom en studie från 2002 visade att de icke-lindriga skadorna hos förskolebarn ökat kraftigt och att de stora barngrupperna kunde vara en orsak. 22 år senare har precis ingenting blivit bättre, bara värre. Kanske för att vi är så få som står upp för de små barnen. Kanske för att de som faktiskt tar bladet från munnen och ställer sig på barnens sida direkt hamnar i blåsväder. Men jag kommer fortsätta lyfta även känsliga frågor som den här. Vi kan aldrig acceptera att det blir normalt att små barn dör i förskolans verksamhet. Det är inte shit happen när ett barn dör. Den är en fruktansvärd katastrof.

Madeleine Lidman
Hemmafäräldrars nätverk – originalet

Läs också:

Reflexvästar tas bort i förskolan

Förskolebarn rymde – drunknade

Åtal efter treårings död i förskola

Sabina mördades i förskolan

Förskolebarn saknar skydd i en arbetsmiljölag

Pedofiler upptäckta hösten 2024:
Ljusdal
Flen
Stenugnsund
Hässleholm