Du måste inte placera syskon i förskolan och ha egentid med din nyfödda bebis
Jag funderar och reflekterar mycket över olika samtida fenomen och en sak jag länge funderat över är det här att vissa föräldrar hävdar att de behöver egentid med sin nyfödda när de får barn nummer två. Det nya lilla barnet ska få samma egentid som det första resonerar de och därför ska samhället erbjuda förskola på skattebetalarnas bekostnad flera timmar i veckan till det äldre syskonet. Jag håller inte med.
Notan ska inte gå till skattebetalarna
Dels tycker jag inte att notan ska gå till skattebetalarna, för varför ska vi vara med och betala från vår gemensamma skattekaka och subventionera föräldrar som lämnar bort sina barn, när vi inte subventionerar föräldrar som faktiskt utför ett arbete och tar hand om sina barn själva. Att politiker och media lyckas servera bilden av att det är ok med det ena och inte det andra, handlar enbart om att kloka röster om varför det här inte är ok, inte släpps fram. Skulle jag skriva en debattartikel i ämnet så skulle jag inte få in den någonstans. Vissa saker diskuterar vi helt enkelt inte i Sverige. Men jag tycker det är konstigt att föräldrar som redan hämtar pengar ur ett system – föräldraförsäkringen – också ska få subventionerad barnvakt via förskolan.
Far- och morföräldrar är inte alltid en resurs längre
Sedan har jag full förståelse för att det är tufft för småbarnsfamiljer idag när de har så lite avlastning. Vi lever inte i storfamiljer längre där far- och morföräldrar per automatik ser det som en självklarhet att stötta sina barn när de blir föräldrar. Alla har kanske inte heller föräldrar i livet, eller föräldrar som är lämpliga. Men jag ser fortfarande inte att det är en bra lösning att erbjuda barnvakt via skattepengar.
Även syskonen behöver bonda med varandra
Det finns också en annan aspekt och det är att livet förändras när familjen utökas. Första barnet och all den tid föräldern kan ge barnet då behövs eftersom föräldrarna/föräldern är nyblivna. De ska komma in i föräldrarollen och bara vänja sig vid allt det nya. När barn nummer två kommer är situationen annorlunda och HELA familjen behöver bonda och vänja sig vid den nya situationen. Det äldre syskonet behöver lära känna det nya syskonet och välkomna det in i familjen. Vardagen ser plötsligt annorlunda ut och hela familjen behöver skaffa sig nya rutiner. Jag förstår att det kan verka bekvämt att få sova, vila och amma ifred när storasyskonet är i förskolan, men då missas den viktiga biten att träna på en ny situation för föräldrarna. Livet ÄR annorlunda när syskonet kommer, det blir sig aldrig likt igen och det behöver få tid att sätta sig.
Vissa föräldrar idag semestrar utan det äldre syskonet
Kommer föräldrarna inte in i de nya rutinerna och stöps om från enbarnsfamilj till tvåbarnsfamilj, så kommer semestrarna inte bli roliga. Det kanske är därför många föräldrar lämnar sina större barn i förskolan, när de är semesterlediga med det yngre barnet. De mäktar helt enkelt inte med att ta hand om två barn samtidigt utan avlastning. När de inte klarar av det så lär de sedan sina barn att det är omöjligt, trots att däggdjuret homo sapiens klarat av att ta hand om flera barn samtidigt i hundratusentals år – fram tills idag.
Förskolepersonal tar hand om tio barn själva ibland
Har föräldrar särskilda skäl, är ensamstående eller behöver stöd, så önskar jag att det fanns andra sätt att stötta än att placera det äldre barnet i förskola. Så länge vi hela tiden tänker inom boxen att förskolan ska vara lösningen på allt, så missar vi att hitta andra bättre lösningar. Sedan kan jag tycka att det blir lite konstigt att samma föräldrar som tycker det är omöjligt att ta hand om två barn samtidigt, inte ser något som helst problem med att förskolepersonalen ibland får ta hand om 10 barn själva, eller fler om de inte får ta in någon vikarie för dagen på grund av kostnadsbesparingar. (Hälften av Sveriges kommuner går med så stora underskott att de drar in på vikarier i förskolan).
Känsligt ämne? Ja, det här ämnet är väldigt känsligt, men jag tror på att lyfta olika saker jag ser, vända och vrida på dem, bolla med tankar och idéer och sedan se om det går att hitta andra lösningar. Det ingår i vuxenrollen. Jag tror också att vi föräldrar klarar av mer än vi tror, men vi behöver ett nätverk av andra föräldrar vilket kan vara svårt att få till med dagens system. Även det skulle kunna gå att förändra om vi började leva annorlunda mot vad vi gör idag.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet
Jag är inte bara mamma……. jag är förskolepersonal också. (Om ni minns skämtet). jag vill dela min uppfattning om förskolans vikt i barnets liv. -Den är inte i närheten lika viktig som föräldrars/familjens närhet. Ser ofta barn som blir utan ledighet ( JA-ledighet, förskolan är inte alls en spa institution) och tid med familj just därför att föräldrar ser det som ”sin egen tid ” Vakna upp -det finns ingen egen tid när man blivit förälder, det är ett dygnet runt åtagande.
Jag håller helt med dig! Såklart behöver syskonen tid med varandra men också tid med föräldrarna! Det måste vara det sämsta tillfället att lämna bort det äldre syskonet när familjen ”knådas om” med en ny familjemedlem.
Så bra skrivet.
@Yvo Tack för ditt inlägg. Det pågår en debatt på Facebook på Hemmaföräldrars nätverks sida också och där skrev en förskollärare som säger sig vara aktiv i Förskoleupproret att förskolepersonal kan klara av 15 barn på egen hand om de har kompetens och ”skills”. Ibland häpnar man. Så en förälder idag förväntas inte klara av två barn på egen hand men förskolepersonal är några slags övermänniskor som kan klara av 15 barn. Ja, hjälp.
@Annika Ja, det är det jag försöker få fram att det är en viktig period som förälder att ställa om sig och hela familjen till det nya. Det är tufft, det är en omställning men det går för de allra flesta. Det blir lite sorgligt när många föräldrar idag tror att det är omöjligt att ta hand om en nyfödd bebis och ett äldre barn.
Jag är lärare och jobbat i förskola i 17år, dock inte längre, jag har 2 barn som är så gamla att de fick inte gå i förskolan när det kommit småsyskon.
Men en episod från förskolan jag arbetade på då, 2007, ska jag berätta här: Vi sitter och ska till å äta frukost, in störtar en stressad förälder med sin gråtande 2åriga son, sätter ned honom i en matstol, ursäktar sig med att han måste hem till den nyfödda o väntande mamman. Springer ut i hast.
Den 2åriga lilla killen är helt utom sig o gråter, hejdlöst!.
Han hulkar fram – mamma ä hemma, pappa ä hemma, å här ä jag!!!
Detta är en episod som satt sig hårt i mitt hjärta! Hur kan föräldrar behandla sina barn på detta sätt? Hur hårt sätter sig detta i barnets hjärta? Förtroendet för sin mamma o pappa?
Vem tjänar på att VI behandlar våra barn på detta sätt??
Och sen undrar vi över varför barn har ångest, och andra psykiska problem🤷♀️
Otroligt bra skrivet. Nu valde jag att ha alla barn hemma till 4-5 års ålder men det var ju flera runt mig som tyckte att jag borde utnyttja mina 15 timmar så jag fick egentid med minsta barnet.
Det tar en hel del tid att hämta och lämna med en bebis och 2-åring på släp.
Saknar den mammapeng som betalades ut efter en visst uttag av föräldradagar. Då kunde man ju spara resten av dagarna tills barnet fyllt 3 år och kunna vara hemma längre.
Nu har alla mina 3 barn börjat skolan och jag är ”bara” hemma och bondmora men det får man ju också höra hur dåligt det är, tänk på pensionen.
Håller med alla föregående svarande. Kära föräldrar, tiden går så fort, var rädd om dessa första år med era barn. Sååå betydelsefullt för både barn och föräldrar och deras framtida förhållande och liv. Dessa så viktiga och underbara år kommer aldrig tillbaka. Sedan har ni all tid i världen att ägna er åt arbete och karriär.
Menar du att föräldrar olagligt lämnar barnet på förskolan när de har semesterledigt? För det är väl inte lagligt att lämna på förskolan när man har semester? Inte heller får man väl lämna äldre syskon när det är sommarlov i skolkalendern även om man tar ut föräldraledighet (inte i kommunal förskola i alla fall trodde jag)?
Svar till ”Mamma till 3 små”. Det är inte olagligt tyvärr och vissa kommuner har fått införa rätt för alla barn att ha tre veckor ledigt från förskolan, eftersom de märkte att vissa barn fick gå året om även alla lov. Så här skrev nyligen en förskollärare: Barnen vistas i förskolan året om medan föräldrarna har semester
Larm om barn som går i förskola när föräldrarna har semester
Var tog ” barnvakt” ”barnflicka” vägen, det fixar man själv o betalar själv! Då jag det väl funkat förr när man behöver avlastning… och så funkar det i andra länder…förskolan är ingen rättighet av den anledningen att man behöver avlastning/egentid…
Det här är en mycket ensidig och snäv synvinkel. Det är olämpligt att tala om för folk vad de ska göra baserat på en subjektiv åsikt.
@anonym som även använder en anonym mejladress säkerligen enbart skapad för att kommentera här. Läs artikeln en gång till. Det står att föräldrar inte MÅSTE lämna storasyskonet till förskolan när barn nummer två kommer. Om du tycker att föräldrar måste det, så utveckla gärna.
Oj, är det ingen som tänker på att de små barnen också har relationer i förskolan och kompisar som de gärna vill träffa och värna om? Jag tror inte syftet med rätt till förskola är att mammorna ska ha rätt till att amma i fred duscha och sova med sin nya bebis – utan att de äldre barnen ska ha rätt till att få stimulans bortom familjen och genom pedagogisk verksamhet oavsett om föräldrarna är föräldralediga igen? Att de har rätt att fortsätta sin pedagogiska och sociala utveckling? Att det finns barn som vill utvecklas och lära sig med barn i sin egen ålder som de har relationer med och ska utvecklas med tillsammans? Väldigt konstiga och ensidiga resonemang om föräldrar som är för lata att ta hand om sina barn. Om detta är fallet och de lämnar barnen på dagis under semestern är det oavsett väldigt fel. Men BARNEN har rätt till förskola – inte föräldrarna.
@Anonym Nu skriver ju föräldrar ofta på sociala medier att de behöver egentid med den nya bebisen och att de behöver vila, så det finns en poäng i att föra fram fler alternativ samt att man inte behöver sätta sitt äldre barn i förskolan när man får barn nummer två.
När vi talar om vad barn har rätt till så är det absolut viktigaste självklart att de har rätt till sin familj, rätt till sina föräldrar, rätt att få tid med familjen när den utökas, rätt till tid med syskonet.
Även äldre barn som redan går i förskola behöver tid med familjen och det nya syskonet och där kan man självklart som förälder vara flexibel och känna in vad barnet vill. Många barn vill hellre vara hemma när de får ett syskon och andra kanske vill gå några timmar i veckan i förskolan.
Tillskriv mig inte saker jag inte skrivit som att föräldrar är lata. Jag har refererat till hur debatten ofta går i sociala medier. Har följt det här i över 20 års tid nu och det handlar mycket om vad mammorna tycker sig ha rätt till, som egentid med bebis, få sova, få vila – och det känns väldigt viktigt att föra in barnperspektivet här. (Sedan kan föräldrar ha särskilda skäl att få mer avlastning men det är en annan sak).
Rätt till att fortsätta sin pedagogiska utveckling?
Nu är ju allt vi gör med våra barn pedagogik och den fantastiska vardagspedagogiken är oslagbar för barns utveckling där de dessutom får en trygg inre arbetsmodell för hur livet fungerar när de har en vuxen de har en trygg anknytning till som vägleder dem ut i världen.
Och barn som är hemma utvecklas verkligen socialt. Barn som däremot vistas i stora barngrupper med få personal lägger sig tyvärr ofta till med mindre roliga sociala beteenden och blir väsentligt mer utagerande, vilket märks inte minst i dagens skola. Så förskola är snarare negativt för den sociala utvecklingen. Gruppbaserad omsorg har visat på en rad negativa effekter enligt forskning. Läs Angela Dettling.