Jag valde bort ekorrhjulet och hittade meningen med livet

Mina stora barn är nu i 20-årsåldern och jag ser mig som att jag varit hemmaförälder sedan de föddes. I perioder när de var i tonåren jobbade jag visserligen lite mer. För det mesta har jag arbetat hemifrån med mitt eget företag, men även tagit uppdrag utanför av och till.

Mitt hem har stått öppet för mina barn och deras kompisar, men även för min systers fyra barn och deras kompisar. Det har varit en stor glädje men lite slitigt emellanåt. Ibland har det känts som jag tappat bort mig själv, vem är jag och vad jag vill. Men så har jag landat i att jag har det bästa av alla jobb man kan ha: VD för Familjen AB. Ett obetalt arbete, otacksamt många gånger och nedvärderat i vårt samhälle.

Men jag vet att den tid jag investerat i mina barn, deras kompisar, deras klasskompisar också (då det var jag som hängde i skolan jämt och följde med på och ordnade klassresor, fester med mera), släkt och vänners barn – har gjort stor skillnad. Och jag har inte tappat bort mig själv på vägen – jag har funnit mig själv, då jag har utvecklats något enormt själsligen och förstått bättre vem jag är och vad jag vill med mitt liv.

Alla erfarenheter och lärdomar har blivit nya meriter till mitt cv, högt värderade i andra länder som USA. Inte så högt värderade i Sverige, men ändå en del av dem har hamnat där. Sedan jag fick barn har jag också vidareutbildat mig till journalist, på Poppius Journalistskola. Jag har startat eget företag och utvecklat mitt skrivande och blivit modigare och vågat opinionsbilda mer och skriva fler debattartiklar.

Jag har varit med och drivit igenom vårdnadsbidraget som vi hade i Sverige mellan 2008–2014. Det drev och kämpade jag för i Föräldraupproret. Jag har grundat och drivit Hemmaföräldrars nätverk och har tillsammans med mina fantastiska medlemmar gjort skillnad för tusentals familjer och deras barn och att lämna ekorrhjulet och hitta en bättre balans mellan familj och arbete har fått mig att verkligen se vägen jag vandrar på.

När vi fick ett litet sladdbarn började vi dessutom om och fick äran att följa ytterligare ett barn genom livet. Igår satt vi i bilen jag och maken och höll varandras händer och sa att vår värld är ganska liten, vi kommer inte hamna i historieböckerna, vi är inte rika (på pengar), vårt liv har inte bara varit en rosendröm, utan vi har fått arbeta med vårt äktenskap, jämka, prata, kämpa – som livet är. Men ändå är vi så tacksamma för det vi har. Det kanske låter fånigt för vissa – men att landa där känns fantastiskt för det är så långt ifrån hur jag tänkte som ung och vad jag tänkte att lycka skulle vara. Jag hade stora drömmar om karriär och jobb och så blev det både och. Inte samtidigt och inte en spikrak karriär, utan annorlunda och bättre på så många sätt.

Visst har livet varit tufft ibland och många gånger har jag undrat: ”Vad gör jag här? Varför är vi här?”, som vi alla gör av och till. Jag har sett familjer splittras av sjukdom och död och vet hur snabbt det kan vända, men det går inte att oroa sig. Och någonstans har jag landat i att allt det jag sökte efter har jag här och nu med det liv vi valt. Min färd på livets väg, min familj och vårt liv tillsammans, alla lärdomar, all utveckling, alla fantastiska människor jag lärt känna på min väg genom livet (och genom Hemmaföräldrars nätverk i synnerhet) – det är själva meningen.

Livet går verkligen sina egna vägar och det viktiga är inte hur andra uppfattar vårt liv, utan hur vi lever vårt liv. Ofta har vi också så många fler val än vi tror om vi tänker utanför den givna boxen med standardlösningen som alla förväntas välja. Funderar du fortfarande över meningen med allt? Glöm inte reflektionen, att stanna upp och summera, tänka på var du är nu och vilken väg du ska ta härnäst. Där någonstans kommer du att hitta din sanning.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet