Jag bildade inte familj för att lämna bort mina barn så fort de fyllt ett år

Med social ingenjörskonst och styrande familjepolitiska ramar blev det en norm att lämna små ettåringar i förskolan 40–60 timmar i veckan, för att tas om hand av människor som föräldrarna egentligen vet väldigt lite om.

Resultatet har inte varit så fantastiskt bra. I takt med att alltfler barn gått i förskola allt tidigare, allt längre dagar har den psykiska ohälsan hos barn och ungdomar ökat. Balansen mellan familj och arbete finns inte längre när föräldrarna springer benen av sig i ekorrhjulet.

För mig känns det som en väldigt konstig norm att vi med ekonomiska styrmedel ska tvingas att lämna ifrån oss det käraste vi har så tidigt, när forskning om anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi visar att hemmaomsorg erbjuder precis det små barn behöver.

Jag bildade inte familj och fick barn för att lämna bort mina små vid ett års ålder, till människor jag inte känner, i en stor barngrupp med få personal, där de skulle vara borta från mig 10–12 timmar per dag. Det var aldrig min dröm, utan statens. Min dröm var att få följa mina
barn de första viktiga åren. Få ge dem den närhet, kärlek, goda omsorg, trygga anknytning och sociala samspel som små barn behöver. Vara den som vägledde dem och gav dem en trygg inre arbetsmodell för hur livet fungerar.

Den första tiden är också viktig för att kunna utveckla sitt föräldraskap, för att förstå och lära sig hur man ska vara som förälder. För att skapa ett tryggt band med barnen som ska stå sig starkt genom tonåren, så barnen kommer ut på andra sidan som trygga vuxna. Det betyder inte att jag anser att alla måste göra samma val som jag. Vi är olika med olika drömmar. Jag tänker bara att vill man inte vara hemma, ska man ha tillgång till bra barnomsorg som bygger på små barns behov.

Tid för barn och balans mellan familj och arbete är också min gåva till kommande generationer. Mitt sätt att underlätta för eventuella framtida barnbarn. All den kärlek vi ger våra barn formar deras hjärnor och skapar goda avtryck i deras DNA. Staten känner inte mina barn. Jag är den som känner mina barn bäst.

Det har inte varit lätt att få det liv vi önskade. Så ska det inte vara. Vi lever bara en gång och därför ska staten inte styra föräldrar, utan stötta dem i deras livsval anser jag.

Och om vi föräldrar hittar en lösning för att vänta med eller hoppa över förskola helt, så får vi samtal, brev eller hembesök från uppsökarenheten i vår kommun vars uppdrag är att försöka övertala oss att lämna ifrån oss våra barn.

DET är rena rama Storebror ser dig, på pricken beskrivet i boken 1984 av George Orwell. Ett skrämmande övervakningssamhälle som bygger på idéer från DDR där medborgarna ska övervakas och jagas så att de gör som makten vill.

Många bildar familj och får barn för att de anser att det är själva meningen med livet. Då vill de också få en chans att tillbringa tid med sina barn. Det är dags att vi föräldrar får friheten åter, så att vi kan välja själva och hitta rätt balans mellan familj och arbete. Vi behöver en ny och mer flexibel familjepolitik helt enkelt!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet

Länk: https://hemmaforaldrar.se/filmhfn.mp4

#hemmaföräldrarsnätverk
#hemmaföräldrar
#valfrihet
#familjepolitik
#livetgårinteirepris