Självklart ska föräldrar lyssna in sitt barns signaler vid inskolning Tomas Kaya
Tomas Kaya är outbildad personal som arbetat en period i förskolan som jag delat inlägg från tidigare i tron att han var utbildad förskollärare (vilket visade sig vara felaktigt, se kommentar längst ner). Han förmedlar saker enkelt och roligt, tyckte jag då. Vi kallar oss barnrättskämpar båda två, men har väldigt olika perspektiv visar det sig. Inskolning är nämligen en fråga som ligger mig varmt om hjärtat. Det är så fruktansvärt att se lidandet hos barnet när det inte blir en bra inskolning och när det inte fungerar.
Många av råden idag vid inskolning handlar om att föräldrarna måste arbeta med sina egna känslor, visa upp ett leende ansikte, vara bestämda och sedan lämna barnet. Jag tycker inte att det blir bra av en mängd orsaker. Barn ska nämligen inte lämnas – de ska lämnas över från en trygg anknytningsperson till en annan.
Sedan är det viktigt att komma ihåg att bli lämnad är något av det mest traumatiska ett litet barn kan vara med om. Barnet får skyhöga kortisolpåslag och därför är det så viktigt att den här processen sker på ett bra sätt, men sedan måste man också som förälder lyssna in barnet. Om det trots alla inskolningsförsök inte blir bra och barnet reagerar kraftigt, då finns det en mängd saker att göra. Så fick man tydligen inte skriva för Tomas Kaya – han raderade min kommentar vilket jag tycker är väldigt märkligt. Varför vill inte en förskollärare att föräldrar ska lita till sin magkänsla och lyssna in sitt barns signaler? Han hade enkelt kunna svara och dela sin syn på saken, men valde att radera och har tydligen raderat fler kommentarer där föräldrar förmedlat en annan syn.
Så här skrev Tomas Kaya i sitt inlägg på instagram:
En av de mest frekventa frågor jag får i Dm är ”mitt barn gråter vid lämningar. Vad ska jag göra?”
Och ofta brukar vårdnadshavarens betoning i frågan ligga på en önskan att få barnets sorg och utbrott att avta. Jag som förskolepedagog menar istället på att låta de känslorna hos barnet äga rum (så länge som barnet har behov av att uttrycka dem. I både mängd och längd).
Och så råd ger jag dig istället att reflektera över vad separationen väcker för känslor i dig. Ofta vill vi lösa barnets känslor men undvika våra egna. Och eftersom barn speglar sig i dig kan det vara bra att du börjar med dina, för att lättare kunna bemöta barnets!
Var snäll mot dig själv! 🤍
Mvh
Tomas
#förskola #skola #lärare #pedagog #teachersofinstagram #undervisning #utbildning #lärareiförskolan #lpfö #maskrosbarn #teacher #sverige #viral
#barn #skolverket #school #undervisningiförskolan #tomaskaya #tiktok
#instagram #föräldraskap #familjeliv #förskollärare#vimedbarn #småbarnsliv #npf #npfförälder #utmanandeföräldraskap #barn #föräldraliv @nyhetsmorgon #nyhetsmorgon
Och så här svarade jag:
Jag tänker mer som så att man ska tänka: vad signalerar barnet? Små barn ska inte lämnas – de ska lämnas över från en trygg anknytningsperson till en annan. Sedan kan de gråta en kort stund, men om gråten inte går över, eller om barnet börjar sova dåligt hemma, reagerar kraftigt och säger ”nej, vill inte gå”, ja, kraftiga reaktioner som inte känns bra i magkänslan hos föräldern – då ska föräldern reagera och lyssna in sitt barns signaler.
1. Kanske är barnet för litet och inte redo för en separation ännu. En del föräldrar tar hem barnet igen och när de provar ett eller två år senare så går inskolningen utmärkt.
2. Kanske mår barnet inte bra i förskolegrupper och behöver en annan omsorgsform som pedagogisk omsorg (dagmamma) med en mindre barngrupp och en trygg anknytningsperson, eller hemmaomsorg.
3. Kanske är det faktiskt något som inte är bra i förskolan. Personalen kanske ofta är sjuka och vikarier kallas in, eller så kallas inte vikarier in och miljön blir inte bra för barnet. Då kan ett byte av förskola också vara ett alternativ.
Det är viktigt att inte lägga skuld på föräldern, eller försöka få föräldrar att ignorera sin magkänsla. Vem ska då stå upp för det lilla barnet? Jag skulle vilja se mer av att föräldern förstår att det finns saker att göra när inskolningen inte går bra och att det är viktigt att agera. Gör man inte det kan problemen komma längre fram i livet för barnet i form av psykisk ohälsa.
Mvh
Madeleine Lidman
Föräldrar är så oerhört sårbara och saknar ofta tilltro till sig själva och sitt föräldraskap. Många har också en övertro på förskolan. Tyvärr är förskolan inte alltid en trygg plats för barn hur mycket vi än försöker se till att det ska vara så. Det kan vara tuffa arbetsförhållanden men ibland kan det också vara värre saker, som mobbning. Nästan varje år upptäcks till exempel en eller flera pedofiler som ofta kunnat härja fritt i flera år, kanske dessvärre för att föräldrar tränats i att ignorera sin magkänsla och inte lyssna in sitt barns signaler.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet
Läs också:
Mobbad i förskolan: ”Harry grät hela kvällarna, vaknade hysterisk på natten och ville inte gå till förskolan.”
”Mitt barn blev misshandlat på dagis.”
”Kan jag kräva skadestånd när mitt barn blivit misshandlat på dagis?”
Föräldrar om barnskötaren: ”Vi har varnat länge”.
Misstänkt pedofil har jobbat på 25 förskolor
P.S Jag skrev till Tomas Kaya och frågade följande: ”Hej Tomas, Jag skrev en kommentar om att det är viktigt att föräldrar lyssnar in sitt barns signaler som du raderade. Lite nyfiken på varför du raderade istället för att svara med vad du själv tycker. Jag tänker som så att med fler åsikter så kommer ju nyanserna fram.”
Ytterligare ett P.S: Den 17 februari delar Tomas Kaya en händelse på instagram och berättar att han är sur för att någon skrivit en kommentar på Bloggbevakning om honom och berättat att han inte är förskollärare. Han påbörjade tydligen en utbildning men hoppade av, inte heller är han utbildad barnskötare enligt kommentaren. Trots det reser han land och rike runt och föreläser och ”utbildar” personal i förskolan hur de ska vara mot barn. Han har heller inte några egna barn, men utger sig för att vara expert. Det förklarar att han sprider råd som inte är forskningsbaserade och raderar kommentarer med fakta. Anmärkningsvärt.