Varför arbeta heltid under småbarnsåren när en bra balans gör livet så mycket bättre

Varför organiserar vi fortfarande arbetet som om det vore tidigt 1900-tal där alla ska ta sig till kontoret en viss tid, trängas i samma köer, slå på datorn – vilket går att göra var som helst i vår uppkopplade värld – och sedan äta lunch samtidigt och trängas i samma köer hem igen?

Apropå en diskussion i helgen: ”Varför jobbar inte du heltid?”

Jag får den frågan då och då. Oftast har jag lust att bolla tillbaka: ”Varför jobbar du heltid?” De gånger jag gör det får jag oftast inget rakt svar utan möjligen något om pengar och pension. Och så kan det ju vara, om den som svarat till exempel är ensamstående med barn och aldrig åka till Thailand, men det är oftast inte fallet.

Så vad är mitt svar då på frågan? Jo helt enkelt: För att jag inte måste. Vi har möjlighet och väljer att prioritera tid tillsammans istället för maximal inkomst. Dessutom är det redan mer eller mindre ett heltidsarbete att sköta ett hem med tre barn och två katter (vilket vi hjälps åt med). Jag har också provat receptet med för mycket jobb och ansvar och för lite tid för återhämtning med dåligt resultat och har inte lust att göra om den resan. Rent ekonomiskt förlorar man dessutom tämligen lite pengar när marginalskatten på den sist intjänade kronan är uppemot 60 procent.

Sedan undrar jag vem som bestämt att 40 eller 37,5 timmar ska vara den optimala dosen arbete som ska passa alla under alla perioder av livet? Och alla arbetsgivare? Oavsett hur effektivt du jobbar eller inte? Vi kanske borde ha kommit längre från fabrikens stämpelklocka än vi har! I perioder av livet, före och efter små barn och gamla föräldrar till exempel, kan det finnas lust och energi till mer än 40 timmars arbete och andra tider i livet mindre. Det är ju egentligen helt självklart.

Så varför organiserar vi fortfarande arbetet som om det vore tidigt 1900-tal där alla ska ta sig till kontoret en viss tid, trängas i samma köer, slå på datorn – vilket går att göra var som helst i vår uppkopplade värld – och sedan äta lunch samtidigt och trängas i samma köer hem igen? Bara för att någon för länge sen bestämt att 40 timmar är en bra tid att jobba och kontoret är den bästa platsen.

Tänk om vi började fokusera på vad vi behöver som individer och familjer istället, vilka åtaganden vi har utanför jobbet, hur mycket pengar vi klarar oss på och valde arbetsmängd efter det? Och om arbetsgivare började fokusera på resultat istället för timmar och var arbetet utförs? Tänk vad mycket mer effektivitet och arbetsglädje och så mycket mindre stress som skulle skapas. Mindre trängsel, färre transporter och större hållbarhet. Bra för både människor och miljö. Bara en tanke.

Men det viktigaste svaret på varför jag inte jobbar heltid är att livet är kort och så mycket större än arbetet. Familj, barn, vänner och kärlek till exempel. Eller bara tid att tänka och ta ett dopp från bryggan en solig måndag i september.

Cecilia Gardner Larsson

(Återpublicerad från ett inlägg på HFNs gamla blogg 2019)

Läs också:
Så hoppar du av ekorrhjulet
Varför ska vi jobba, när barnen behöver oss?
Riskfyllt att styra ännu mer i familjepolitiken