Värdegrundsarbete kan aldrig ersätta en vuxens vägledning i det sociala samspelet

På väggen i korridoren sitter ett träd i papper uppklistrat och varje barn har fått färglägga en uggla och sätta på en av grenarna. Sedan sitter det små lappar med påminnelser om vad barnen ska tänka på när de samspelar socialt med andra barn: ”Säg förlåt på riktigt, det är faktiskt viktigt”, ”Säg som det är om du inte vill vara med”.

Tanken är god och det skulle fungera bra som en påminnelse om barnen redan fått denna vägledning under sina första år i livet. Problemet är bara att många barn inte fått det och därför fungerar inte värdegrundsarbetet i skolan. Lärare vittnar om att barnen inte verkar ta till sig vad de får lära sig. De vet vad de ska svara om de får en fråga kring hur de ska bete sig mot andra barn, men de hinner bara ut i korridoren så är allt sådant glömt och de agerar på ett helt annat sätt.

De vuxna kliar sig i huvudet, men i själva verket finns svaret i den forskning vi stuvat undan i Sverige, forskning som bygger på vad små barn behöver och hur de lär sig saker. ”Det är så viktigt att barn får gå i förskola, så de lär sig samspela socialt med andra barn”, säger föräldern som lärt sig vad man ska säga om varför förskola är bra. Det föräldern inte får veta är att barn i stora barngrupper med få personal ofta lämnas utan vägledning från en vuxen och därför lär sig överleva i den verklighet de befinner sig i. Det mest skrämmande exemplet på det är väl det som beskrivs i boken. ”Flugornas herre”.

Barn är små individer under utveckling och grunden till det sociala samspelet börjar i familjen. ”Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör”, känner väl alla till. Miljön i förskolan är inte optimal när det gäller att träna socialt samspel, eftersom det är för få vuxna och för stora barngrupper. Barn behöver vägledning där och precis då när saker händer. Vi vet också från forskning att förskolebarn som går långa dagar i stora barngrupper, får fler beteendeproblem.

Hur förklarar då forskarna att barn som gått i förskola är mer aggressiva och sämre på socialt samspel?

Jay Belskys forskning visar ett samband mellan långa vistelsetider tidigt i barnomsorg utanför hemmet – och beteendeproblem i tidig skolålder (Belsky m fl 2007).

Forskarna i NICHD-studien drar slutsatsen att det tycks vara något speciellt med gruppbaserad omsorg. Det är inte fråga om sämre vårdkvalitet, forskarna har tagit hänsyn till den aspekten. Inte heller är det föräldrarna som är orsaken. Stressade och uttröttade föräldrar som hämtar upp barnen på väg från arbetet skulle ju kunna ha en påverkan – men undersökningen har tagit hänsyn även till den möjligheten.

Enligt NICHD studien som är gjord på över 1 000 förskolebarn finns det enligt forskarna bara två möjliga förklaringar till de negativa effekterna av omsorg utanför hemmet. För det första kan det handla om den gruppdynamik som uppkommer när små barn ska vara tillsammans – en sorts stridslysten ta-för-sig-inställning, som om den inte bemöts korrekt resulterar i större aggressivitet under hela barndomen. En annan möjlighet är att gruppbaserad omvårdnad i sig är stressande, så att barnens kortisolnivåer blir högre. Något som den stressforskning som finns ger stöd för.

1974 genomförde Marianne Cederblad, professor emeritus, avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri, Lunds universitet en studie av dagisbarn där barnens kortisolnivåer i urinen mättes. Samtliga dagisbarn visade på förhöjda halter av kortisol. Även den amerikanska forskaren Andrea Dettling använde sig av kortisolmätningar för att avläsa vilken effekt detta hade på stressresponsen. Hon studerade barn i tre- till fyraårsåldern i förskolan, som var åtskilda från sin närmaste anknytningsperson hela dagarna.

Hon fick också belägg för att separationen från den primära anknytningspersonen var stressande. Det behövde inte vara så att barnen såg stressade ut eller uppträdde som om de var stressade, men deras stressrespons var aktiverad och deras kortisolnivåer steg under dagen, i synnerhet för de barn som var mindre socialt begåvade. På eftermiddagen hade de extra höga kortisolnivåer – alltså vid en tid på dagen då de normalt sett var minskande hos barn som var hemma med en förälder.

Det finns starka samband mellan höga kortisolnivåer och många känslomässiga störningar. Det kan handla om depressioner, ångest och självmordstendenser i vuxen ålder, såväl som ätstörningar, alkoholism eller sjuklig övervikt, enligt Sue Gerhardt, psykoterapeut med psykodynamisk inriktning, författare till boken ”Kärlekens roll” – hur känslomässig närhet formar barnets hjärna.

Problemet är att det cirkulerar så mycket förskolepropaganda som saknar stöd i forskning, men som påverkar föräldrar och riskerar att de fattar fel beslut kring sina barns första år. Ett annat problem är att utan fakta om vad små barn behöver, så ställer inte heller föräldrar krav på politikerna att förbättra miljön i förskolan. Idag är det inte helt lätt att dela fakta, eftersom så många föräldrar aldrig får läsa fakta, utan bara propaganda – det gör ett de reflexmässigt kan reagera med ilska och säga: ”Du skammar”, när de får läsa en sådan här text. Men ge inte upp, det finns bara en väg att gå och det är att fortsätta sprida fakta om vad små barn behöver och vad forskningen säger. Det tjänar barnen på och det tjänar vi föräldrar på.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet

Och så lite kuriosa: Sven Bremberg tidigare ensamutredare på Folkhälsomyndigheten som i decennier suttit och sammanställt gammal utländsk forskning som sägs visa att förskolebarn blir duktigare i skolan och mer psykiskt välmående – han sålde även skolbaserade (manualbaserade) program som SET (Social och emotionell träning) till förskolebarn och skolbarn, som skulle arbeta bort deras beteendestörningar. Något Kaliber berättade om här >>

Läs också:

Forskning från Norge – Trygg innan 3 – visar på negativa effekter av förskola

NICHD-studien

Andrea Dettling: Höga kortisolhalter hos förskolebarn

Sue Gerhardt: Små barn stressas oerhört mycket av separationer