Lägg undan mobilen och samspela med barnen istället!

Han är fyra år och idag går han till förskolan iklädd sin spidermandräkt. När personalen tar de andra barnen och går till parken, så står han kvar med en pedagog på förskolegården. Hon sitter på en stol och scrollar i mobilen och han står där rakt upp och ner och vet inte riktigt vad han ska göra. Det finns knappt några saker att leka med inne på den lilla gården och han stryker lite försiktigt med händerna över sin dräkt, som han är så stolt över.

Då går en kvinna förbi och ser den lilla ensamma killen i sin fina dräkt, hon spärrar upp ögonen och ler stort. Han skiner upp och vinkar lite försiktigt – idag är han ju inte vem som helst – han är ju Spiderman, så man förstår att hon är lite imponerad, ser han ut att tänka. När hon rundar staketet ser hon honom i ögonen och säger: ”Wow, spiderman, vilken snygg dräkt”. Han ler stort och vänder upp handflatorna för att visa att han kan skicka trådar, tjoff hit och tjoff dit. De får en ögonblicklig kontakt hon ler stort och nu tittar även pedagogen upp från mobilen och ler.

Ett litet möte mellan människor en höstdag och en påminnelse om vilket fantastiskt inre fantasirikt liv små barn har, men någon måste se dem, samspela med dem – det är så enkelt egentligen. Barn är programmerade för att ta kontakt och samspela, de vill och behöver få bekräftelse och när någon ser dem och börjar prata, så blir deras självkänsla starkare: någon lyssnar – de är viktiga. Och… mobiler – de borde vara bannlysta under förskoletid. En av personalens viktigaste uppgifter är att samspela socialt med barnen, prata med dem, se dem och bekräfta dem och det gäller även föräldrar: Hej då mobilen och hallå där lilla älskade barn – vad tänker du på idag, berätta!

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet