Det är ett systemfel när barn gråter så de kräks vid inskolning

Får en hemmaförälder ha åsikter om inskolning? Om förskola? Eller berätta om vad det är viktigt att föräldrar ska tänka på? Det måste väl ändå finnas en dold agenda om just en hemmaförälder säger något?

– Nej, vilken förälder, vilken medmänniska mår inte dåligt om man får höra talas om att små barn far illa? Är du hemmaförälder har du ofta lärt dig att lyssna till din magkänsla och du har också ofta läst in dig på vad små barn behöver – och vad som händer när de inte får det de behöver. Att göra ett aktivt val att ha barnen hemma betyder ibland att omgivningen ifrågasätter och då krävs det att man läst på, så att det går att berätta varför man valt att vänta med/hoppa över förskola.

Barn är olika och alla barn mår inte bra i förskolegrupper. Det är därför det är så oerhört viktigt att det finns alternativ. Men systemfelet idag är att vi inte längre sätter de små barnens behov främst, istället är det statens behov av arbetskraft som styr under vilka villkor barnen får växa upp. Det gör att i samma takt som förskolan får allt sämre förutsättningar och problemen hopar sig, så fortsätter makten sitt enträgna arbete med att få in 100 procent av alla barn i förskolan. Småbarnsföräldrarna måste in i ekorrhjulet och arbeta heltid anser makten.

Föräldrar är så marinerade i förskolepropaganda att de helt stuvar undan sin magkänsla. Förskola är ju ett måste tror många och kör på även när förutsättningarna helt saknas för att förskola ska vara ett alternativ över huvud taget. Det här är så grymt mot de barn som verkligen skulle må bättre av att vara hemma längre, eller gå i pedagogisk omsorg (familjedaghem). En mamma berättar en skrämmande historia om hur inskolning i en förskola kan gå till idag och det blir så uppenbart hur fel det blivit när föräldern ens måste skriva dessa rader. Hon borde redan ha tagit sitt barn därifrån och anmält verksamheten:

Vi har påbörjat inskolning för vår lilla som är ett och halvt år. Vårt barn är lungsjukt, behöver medicineras och sondmatas, men trots det har personalen under de dagar vi varit där inte haft tid att prata med vårt barn, eller lära sig hur barnet ska sondmatas och medicineras. Det är kaos på avdelningen då fyra nya barn ska skolas in samtidigt och det finns elva barn till på avdelningen. Idag skrek tre barn oavbrutet under de tre timmar vi var där. Dessa barn är också nya och har lämnats av sina föräldrar men personalen har inte tid att ta hand om dem, så de fick skrika och gråta hysteriskt, vilket självklart är stressande för alla som var där. Ett av barnen grät tills det kräktes. Om vårt barn inte får tröst när det gråter, så får barnet en astmaattack och måste åka in till akuten. Hur kan det få gå till så här och vad kan jag som förälder göra?

Ja, vad kan en förälder göra i ett sådant läge?

1. Anmäl missförhållandena skriftligen till rektor och ordförande i ansvarig nämnd i kommunen. Anmäl både oron för ditt barn, men även för de barn som inte får tröst, trygghet och hjälp med sin känsloreglering. Det de barnen är med om är barnmisshandel och de riskerar att drabbas av psykisk ohälsa längre fram i livet när de behandlas så här.

2. Lämna inte ditt eget barn i den här verksamheten under några omständigheter. Ta hem barnet direkt och om det absolut inte går så ansök om pedagogisk omsorg (familjedaghem), eller ansök i sista hand till en annan förskola. Du riskerar så mycket som förälder om du inte gör något, läs igen vad du faktiskt berättar, så blir det helt uppenbart vad du ska göra och vad du inte ska göra.

Att börja prata om vad små barn behöver, är en win win inte bara för hemmaföräldrar, utan även för de föräldrar som vill/behöver ha barnomsorg till sina barn. Med fokus på små barns behov, så kan vi ta fram en ny och flexibel familjepolitik men även förbättra förutsättningarna i förskolan.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet