Jag flöt med strömmen och valde förskola. Idag ger jag mina barn tid

Jag känner mig så tacksam som får spendera varje dag tillsammans med mina barn! Samtidigt som jag också frågar mig själv ”varför gör jag det här, är det värt det?!”. För självklart är dagarna inte en dans på rosor, snarare raka motsatsen. Mitt svar kommer alltid vara att jag gör det för er. Och JA det kommer alltid att vara värt det, hundratusenmiljoner gånger om! Jag har er bara för en kort tid i livet och jag vill inte missa en sekund! Vad som helst kan hända imorgon.

Självklart är det vissa stunder jobbigt att prioritera bort sig själv, fram tills jag fick barn handlade ju livet i princip bara om mig – om mina mål och drömmar, att drastiskt sätta mig själv och mina prioriteringar åt sidan och istället sätta mina barn före har alltid varit självklart, men också utmanande. Samtidigt så är det för en så pass kort tid i livet jag måste ”stå åt sidan”. Jag skaffade barn för att jag vill vara med dem, ge dem trygghet, uppmärksamhet och kärlek till oändligheten – inte för att lämna bort dem till någon annan. Visst tvivlar jag ibland, det tror jag näst inpå alla föräldrar gör. Speciellt i dagens samhälle där människor på riktigt tror att förskolan är bäst, att ett barn utan förskola inte utvecklas normalt eller lär sig saker.

Vi skolade in äldsta dottern vid 16 månaders ålder, för det var ju så man ”skulle göra”. För mig har det aldrig någonsin tidigare funnits en tanke om att vara hemmaförälder. Jag flöt med strömmen och gjorde som ”alla andra”. Något i mig sa hur fel det kändes att lämna bort mitt barn och idag kommer jag kämpa, pussla och göra allt i min makt för att kunna ha mina barn nära länge, våga gå mot strömmen, våga se förbi samhällets redan bestämda ramar. Jag ska ge er världen, låta er bli de individer NI vill vara – inte vad en institution säger åt er att bli efter en förutbestämd mall.

Nina
Hemmaförälder