Varför subventionerar vi ett bortlämnande av barn, men ger noll kronor till hemmaomsorg?

I Göteborg vill politikerna nu införa 30 timmar i veckan för barn vars föräldrar är föräldralediga med syskon. Det är något som framförallt upprört personalen som arbetar i förskolan och redan idag har tuffa arbetsvillkor. Frågan är väl i tider av lågkonjunktur och en hårt prövad välfärd hur skattepengar ska användas på bästa sätt.

Redan idag erbjuder alla kommuner 15 timmar gratis förskola varje vecka för barn till föräldralediga för barn som fyllt tre år. Notan går till skattebetalarna. Tanken var ju om vi ska vara helt ärliga att förskolan skulle erbjudas till barn vars föräldrar arbetar. Men med en förskola i varje stadsdel så fanns det ju ändå en lokal, personal och att då låta även barn till föräldralediga gå där sågs nog en gång av politikerna som en bra och enkel lösning.

Problemet var bara att det hela kom i ett paket med en massa andra förändringar som maxtaxan som infördes 2002 och som gjorde förskolan extremt billig. Trots att det gått 20 år har maxtaxan i princip inte höjts. Hur många andra saker i samhället kostar lika mycket idag som de gjorde för över 20 år sedan?

När maxtaxan infördes resulterade det i massdöd av alla alternativ till förskola, som lekis/kyrkis (deltidsförskola för hemmabarn och barn hos dagmamma/i flerfamiljssystem), eftersom det inte längre gick runt ekonomiskt. Nu skulle alla barn i stället erbjudas plats i förskola.

Och många barn i förskolan blev det och plötsligt måste allt kostnadseffektiviseras. Fler barn trycktes in på avdelningarna och barngrupperna växte. Fler barn betydde fler smittor, vilket ledde till sjukare personal, men även mer buller, stress och ett tuffare uppdrag för pedagogerna i förskolan. Den skolifierade verksamheten ledde till mer dokumentation – och långtidssjukskrivningarna började öka bland personalen, fler lämnade yrket och barnen fick förutom större barngrupper nu nöja sig med färre vuxna och många nya olika vuxna.

Där någonstans på vägen började den verklighet pedagogerna upplevde och den verklighet föräldrar fick sig serverad, uppvisa en allt större diskrepans. Orsak: Tystnadskulturen, där personalen inte får berätta om vilken vardag barnen har i förskolan, men där vissa ändå har modet. (Läs: Hemmet är den bästa platsen för förskolebarnen) 

I boken ”Förskolan för de allra minsta. På gott och ont” finns den faktiska verkligheten också väldigt bra beskriven:

I en stor barngrupp där det inte finns vuxna som hinner eller har möjlighet att samspela med barnet, så får det negativa konsekvenser för barnets utveckling.

– Det är förvånande att inte föräldrar går ihop och protesterar, säger Magnus Kihlbom, barn- och ungdomspsykiater. Alla anser att situationen i förskolan har varit alarmerande sedan 1990-talet.

– Det har tagit så här lång tid för oss att få ut den här informationen, eftersom vi inte velat skapa oro eller ge föräldrar skuldkänslor, säger Gunilla Niss, barnpsykolog.

Bristen på vuxenrelationer får naturligtvis konsekvenser för det lilla barnet som har extra stort behov av att få den närhet och bekräftelse som det har rätt till. Och enligt Gunilla Niss kan reaktionerna hos barnet visa sig på olika sätt.

– Det som händer i en stor barngrupp med få personal, när barnet inte blir sett, är att barnet reagerar antingen med överaktivitet eller passiv resignation, säger hon.

Som en förklaring till dagens moment 22 där ingenting händer och inga protester hörs varken från föräldrar eller personal, ser de ”den ömsesidiga pakten av hänsyn” – som en förklaring. ”Personalen vill inte säga något för då riskerar de att ge föräldrarna skuldkänslor och föräldrarna säger inte något eftersom de ser att personalen sliter i den stora barngruppen och gör sitt bästa”.

Det är intressant att läsa hur förälder som vill ha mer tid i förskolan på skattebetalarnas bekostnad för sina barn resonerar. För några år sedan startade några föräldrar ett medborgarinitiativ för att barn till föräldralediga skulle ha RÄTT till förskola 30 timmar.

Föräldrarna ville ha mer tid med argument som:
– Det yngre barnet har rätt att få föräldrarnas tid och odelade uppmärksamhet i mer än bara 15 timmar i veckan!
– De första månaderna med ett nyfött barn är mycket ansträngande för föräldern och det en stor utmaning att engagera och underhålla ett äldre barn och samtidigt ta hand om ett syskon.
– Två barn hemma kan göra föräldrarna utmattade och det är dålig för båda barnen. (Men en personal på 10–20 barn är inte något problem…)

Jo, visst är det krävande att bli tvåbarnsförälder, särskilt i dag när många saknar avlastning. Men faktum kvarstår, även om det ÄR krävande ska inte det belasta skattebetalarna (om inte särskilda skäl finns). Skulle föräldrar få börja betala en timtaxa, så är jag övertygad om att det här ”behovet” hos föräldrar att lämna bort syskonet 30 timmar i veckan ganska snabbt skulle försvinna. Någonstans är det också ett väldigt konstigt system att vi hela tiden ska lägga pengar från vår gemensamma skattekaka på att föräldrar lämnar bort sina barn – men inte ett korvöre till de som tar hand om sina barn själva och som faktiskt utför ett arbete.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk

Läs också:

Barn mår bra av att få tid hemma med en förälder
Regeringen måste öka valfriheten för småbarnsföräldrarna
Hemmaförälder: Jag arbetar dygnet runt, passar barn, bär, aktiverar och ordnar utflykter
Förskola för de allra minsta. På gott och ont