Tid för barn är homo sapiens framgångsrecept
Vad gjorde just däggdjuret homo sapiens så överlägset alla andra däggdjur? En sak som verkligen skiljer oss från andra däggdjur är den långa tid som våra barn tillbringat nära en förälder. Visdom och kunskap har förts över från en generation till en annan genom att barnen fått lära sig saker i socialt samspel med en vuxen. En vuxen som faktiskt inte är vilken vuxen som helst – utan en person som barnet har en trygg anknytning till. För ska barn lära sig saker måste de vara trygga, deras anknytningssystem ska vara i viloläge.
En förälder har också guldläge när det gäller att ge sina barn en trygg bas och de livserfarenheter de behöver innan skolstart, nämligen det sociala samspelet. Mellan ett- till två års ålder sker den absolut största tillväxten av barnets hjärna. För att den utvecklingen ska vara optimal måste barnet också ha en miljö som främjar den utvecklingen. Barnet ska till exempel inte utsättas för alltför mycket stress, överstimulans och buller. Det barnet behöver för att utvecklas optimalt är: trygg anknytning, närhet, kärlek, god omsorg, empati och socialt samspel med en vuxen.
För det lilla barnet är allt här i världen nytt och spännande. Allt vi gör med våra barn är pedagogik: när vi lär dem att ta på mössan själva, följa med till affären (man får inte ta en chokladkaka och börja äta, man äter inte av plockgodiset, man lägger sig inte ner och skriker när man inte får godis och så vidare), gå på café, följa med hem till någon annans hem (och lära sig att vara rädd om andras saker), åka tunnelbana och tåg (man sitter inte med smutsiga stövlar på sätet där andra sedan ska sitta med sina rena kläder, man springer inte runt och skriker och stör andra), följa med i affärer (man springer inte in bakom disken och river runt).
Att lära barnen hur världen fungerar och hur man samspelar med andra människor är inte lätt. Barn behöver vägledning och de är olika, så ibland får man vänta med vissa saker. Men när man gör saker tillsammans med barnen så för man också över sina egna livserfarenheter till dem – så att de slipper uppfinna hjulet på nytt. Just detta lärande som föräldrar för över till sina barn är vi faktiskt genetiskt och biologiskt programmerade att ta emot och lära oss av.
Just den här långa tiden i en förälders vård har varit ett framgångsrecept och det är därför det är så viktigt med balans, små barn behöver vara nära sina föräldrar och ska de lämnas bort så måste barnet få det som det annars skulle ha fått om de haft sin omsorg hos föräldern – om man vill att barnet ska utvecklas optimalt vill säga.
Ett exempel på hur viktigt det är med kunskap som går från generation till generation är det som hände på en liten ö i Indonesien för tio år sedan när tsunamin slog till. Då var det bara en person som sveptes med av tsunamin. Förklaringen hittar man i hur kunskapen om hur man ska skydda sig, har gått från förälder till barn, i generation efter generation. 1907 drabbades nämligen ön av en tsunami och en stor del av öns befolkning omkom. Men genom att berätta för barnen och levandegöra den historien samt hur man ska agera vid en tsunami, så var alla väl förberedda när vågen tornade upp sig.
Tyvärr är den här självklara kunskapen om hur lärande går till och vilka förutsättningar som krävs, något som fallit i glömska i Sverige, eller som helt enkelt har trängts undan för information med en alltför stor tilltro till att skola även för ettåringar ska vara ett bättre alternativ. Så är det inte och det blir väldigt tydligt när vi ser hur skolresultaten sjunker även sedan man justerat för invandrarbakgrund och socioekonomiska faktorer.
En majoritet av Sveriges barn växer i dag från tidiga år upp i en miljö som inte bygger på forskning om vad små barn behöver för att få en optimal utveckling. I Sverige har vi stuvat undan forskning om anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi, eftersom det inte stämmer överens med statens förväntningar att alla föräldrar ska välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.
Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk – originalet
Läs också:
Förskola för de allra minsta. På gott och ont
Den inre arbetsmodellen avgör hur barnet klarar av livet utmaningar
