Epidemi i psykisk ohälsa bland barn – forskning visar varför

Det mest stressande ett litet barn kan vara med om är att bli separerad från sin primära vårdgivare och trygga anknytningsperson. Varför är det egentligen så? Jo, helt enkelt därför att det lilla barnet fortfarande behöver sina föräldrar, eller en annan trygg anknytningsperson, som kan hjälpa barnet att reglera sina känslor och som kan vara barnets trygga hamn. Barnet ska också veta att det är tryggt om fara hotar och att det snabbt kan söka sig till sin trygga hamn för skydd.

Därför är det så oändligt sorgligt att se små barn stå och gråta hysteriskt på en förskolegård, övergivna, utelämnade och i fullständig panik många gånger, utan att någon tröstar. Kortisolpåslaget (stresshormonerna) blir enormt och det riskerar att skada barnets hjärna och utveckling. Allt det visar anknytningsforskningen och forskningen om neurobiologi.

Samma forskning visar också att små barn egentligen inte är redo för en separation förrän tidigast vid tre års ålder. (Läs Per Kågesons ”Tid för barn”, en samlad forskningsstudie samt ”Kärlekens roll”, av Sue Gerhardt). Men våra familjepolitiska ramar är inte utformade för att barn ska få tre år med en förälder, inte heller är förskolan alltid utformad för att ge små barn det de behöver mellan ett till tre år. Det handlar inte om att pedagogerna inte förstår vad små barn behöver – det handlar ofta om att de inte har rätt resurser och det handlar om förskolans utformning – att den inte bygger på vad små barn behöver, utan vad som är mest kostnadseffektivt.

Små barn behöver bli tröstade, de behöver en trygg famn att krypa upp i när de översvämmas av känslor. Barn som inte får det riskerar att senare i livet få problem med ångest, oro, depressioner, ätstörningar, självskadebeteenden och självmordstankar. De klarar inte att hantera sina känslor, eftersom de inte fått lära sig hur de ska göra.

Vi har idag en epidemi i psykisk ohälsa bland barn och ungdomar, därför är det dags att börja titta på de första åren och göra förändringar i familjepolitiken. Vi behöver en flexibel familjepolitik med många olika barnomsorgsalternativ och vi behöver förändra förskolan så att den är anpassad efter vad små barn behöver mellan ett- till tre års ålder.

Madeleine Lidman
Hemmaföräldrars nätverk