Ta vara på tiden med barnen. Åren kommer aldrig igen

Krönika:  Det sägs ibland att det första barnet är speciellt och något man aldrig får uppleva igen. Det stämmer nog såtillvida att allt med det första barnet är nytt och att man går in i en ny roll som förälder. En roll som för de flesta av oss väcker känslor vi själva inte visste fanns och där vi tvingas se sidor av oss som vi tidigare kunnat blunda för.

För är det någonting som tvingar oss att reflektera över oss själva så är det ett barn. Är det någonting som kan utmana vår världsbild och tvinga oss göra upp med allt vi tidigare trott så är det ett föräldraskap. Men som mor till fyra barn i vitt skilda åldrar och med olika personligheter kan jag dock säga att det där är en process som aldrig riktigt tar slut. För varje barn är något nytt och unikt och ur varje period i livet växer ett nytt skede fram.

Själv har jag det senaste året gått igenom en sorgeprocess. Min äldsta son tar studenten om tre månader och kommer flytta ifrån mig. Snart är en period i livet över för att aldrig mer komma igen. Jag går igenom minnen i huvudet. Minnen av lekar vi lekte; sånger vi sjöng och parker vi utforskade tillsammans. Jag tänker på allt han var rädd för och som han slutligen bemästrade och resor vi gjorde, och sådant vi upplevt och gjort och skapat tillsammans. Jag går igenom fotografier och jag ser mig själv i hans ålder. Jag tänker på hur ung och osäker jag var och hur mycket skit jag tog som jag aldrig borde tagit och jag önskar ibland att jag kunde viska till den unga mamman på bilden att inte lyssna så mycket på vad folk tycker och tänker för du är bra, så mycket bättre än du själv tror.

Livet går fort. Livet med barn går av någon anledning lite fortare. Värt att tänka på i dessa tider när egentid tycks vara det nya oantastliga mantrat i varje småbarnsförälder egna bibel. Och visst behöver vi alla tid för oss själva ibland – att få ta lite andrum, en paus från alla krav och måsten och visst ska föräldrar kunna be om hjälp. Från mor och farföräldrar, från vänner och bekanta. Ingen tjänar på att bli en självutplånande martyr.

Men när begreppet egentid blivit synonymt med allt ifrån att ha sina barn långa dagar på förskolan för att kunna fika med väninnor till att gå på events, ha myskvällar med mannen, mingla med klubb för inbördes beundran och göra långresor med ”bästa tjejerna” samtidigt som barnen vandrar runt mellan olika barnvakter då är det något som skaver. Och man får lust att liksom säga stopp. Egentid kommer! Den kommer i massor. Men barnen är bara små en gång. Och de växer så fort. Och just nu är det du mamma och pappa som är det allra viktigaste och det allra käraste i ditt barns liv. Och en dag kommer du se tillbaka på den här tiden och kanske, kanske undra vad du gjorde av den.

Anahita Solimanaznavi