Låt alla dagar om året vara barnens högtid

Julen är barnens högtid. Tycker de flesta av oss i alla fall. Många är vi som minns och tittar tillbaka på våra jular som magiska och också vill överföra dem till våra barn. För det flesta innebär julen också ledighet och inom oss har nog de allra flesta en inre bild av hur den ska spenderas. 
Vi ser framför oss en decembermånad där vi bakar pepparkakor och fixar med pyssel, går på julmarknader och målar julkort. Vi tänker oss snöiga uppförsbackar som vi pulsar oss upp för, allt för att få se våra små liv uppleva ett par sekunder av lycka när de susar ner för backen medan vinden viner omkring dem, och när klockan slagit 15.00 på julaftonseftermiddagen och vi alla sitter bänkade framför Kalle Anka spelar det ingen roll att vi vuxna sett programmet så många gånger att vi kan vartenda inslag utantill, eller att vi märker att våra barn som ju är uppvuxna med ett helt annat teveutbud inte riktigt förstår tjusningen med varken Pinocchio eller tjuren Ferdinand. För vi är tillsammans. Det är det som betyder något. Eller: Det är det som borde betyda något.

Sanningen är förstås att det i realiteten inte alltid blir som vi tänkt oss. För många människor och kanske föräldrar i synnerhet innebär julen nämligen inte alltid den ro och stillhet vi skulle önska att den gjorde. Ofta på grund av att vi har en oändlig massa krav på oss själva. Det som borde vara ett tillfälle att vårda den viktigaste relationen av alla nämligen den till våra barn och vår familj blir istället alldeles för ofta en helg av sällan skådad stress där vi springer runt i affärer så svetten lackar medan vi förköper oss på julklappar så plånboken skriker redan i början av januari. Ångesten över att inte ha det perfekta julbordet allt efter senaste hälsorön gör att julmaten snarare blir ett ytterligare moment av stress än en trevlig tillställning.

En vecka efter julafton kommer nyårsafton. Ett av de nyårslöften som hamnar högt upp på listan är att spendera mer tid med nära och kära. Det är också sorgen över att ha jobbat för mycket och därmed inte varit fullt närvarande under barnens uppväxt som toppar listan på det människor ångrar mest precis innan de dör. Det är givetvis så att vi inte alltid kan värja oss mot omständigheter i livet som gör att vi inte alltid kan leva precis så som vi skulle vilja göra men en slutsats kan vi nog dra. Det är inte hur många paket våra barn får eller huruvida vår julmat är lagad från grunden som de kommer minnas och uppskatta när det senare i livet tänker tillbaks på sina jular utan känslan av glädje och gemenskap.

Därför borde tid med vår familj också vara det vi prioriterar under julen. Det borde förresten inte bara sträcka sig till en helg om året utan året om.

Anahita Solimanaznavi

Anahita är fyrabarnsmor och hemmamamma, med stort intresse för frågor som rör föräldraskap och skolpolitik. Tror på civilsamhället och är för valfrihet.