1 december 2006
När kommer den nya familjepolitiken?
Vi på
Hemmaföräldrar märker att det finns en ökad oro hos föräldrar. Många
kontaktar oss och är oroade över stora barngrupper, lite personal,
smittor i förskolorna samt avsaknaden av en arbetsmiljölag för förskolebarn.
De som går i tankar att stanna hemma längre och bor i socialdemokratiskt
styrda kommuner är oroade över att inte få samma valfrihet som föräldrar
i borgerligt styrda kommuner, så de mejlar oss och frågar vad som händer
med vårdnadsbidraget och när kommer det att införas?
Självklart
blir föräldrar oroade när media rapporterar om ökningen av barn och
unga som begår självmord, om flickor som skär sig, om att förskrivningen
av sömnmedel och lugnande mediciner till barn och ungdomar har
tredubblats på fem år samt att allt fler barn får ätstörningar i form
av anorexi och bulimi.
När barns
och ungdomars dåliga psykiska hälsa kommer på tal, så diskuteras det i
media lite allmänt om att det nog är ”den ökande pressen i samhället”
eller ”att ungdomar står utanför arbetsmarknaden”. Några riktiga
undersökningar om varför barn och ungdomars hälsa hela tiden försämras
saknas. Mycket handlar om gissningar och många gånger känns det som vi
får höra förklaringar med politiska förtecken, för att undgå en
granskning av den familjepolitik som förts i decennier. Ingen verkar
vilja höra att det kan vara vår livsstil som gör att barnen mår dåligt.
Det vi vet
helt säkert att samtidigt som barn och ungdomar fått en allt sämre
psykisk och fysisk hälsa, så har vårt samhälle förändrats. De
senaste tjugo åren har allt fler små barn placerats runt ett års ålder
i barnomsorg utanför hemmet – och de allra flesta i förskola. En förskola
som under samma period fått allt större barngrupper och färre personal.
Under samma tidsperiod har skattetrycket blivit så högt att det inte längre
är möjligt för en majoritet av alla föräldrar att försörja en
familj på en lön. Det har pressat småbarnsföräldrar till att arbeta
mer och barnen har fått längre dagar i förskola – och alltså mindre
tid med sina föräldrar.
Claes
Sundelin på Institutionen för kvinnors och barns hälsa på
Barnsjukhuset i Uppsala presenterar i en sammanställning - ”om psykisk
ohälsa hos barn och ungdomar” - vikten av skyddsfaktorer som behövs för
att undvika psykisk ohälsa. Där nämns bland annat; tid för barnen, nära
relationer barn – föräldrar och hög känsla av sammanhang. Allt det
som barn i dag lider brist på.
En nära relation mellan barn och förälder är
grunden för barnets framtida psykiska hälsa och i England varnar
brittiska experter för att sätta barn under tre år i förskola. Psykologen Steve Biddulph säger i en nyligen publicerad
artikel i Daily Telegraph; “Supporting young mothers and fathers to have more time
(with their children) is good economics, in preventing socially
dysfunctional young people from filling our schools, streets, and work
places of the future”. I England ser man det alltså
som god ekonomi att stödja mammor och pappor så att de kan tillbringa
mer tid med sina barn. Något som blir ganska självklart när man känner
till att väsentliga funktioner i hjärnan – just de delar
som gör oss mänskliga – bildas efter födseln under våra två-tre första
år i livet och en förutsättning för en positiv utveckling är en trygg
anknytning. Otrygg anknytning leder till att barnet som vuxen riskerar att
drabbas av; ångest, oro och depression, psykosomatiska sjukdomar, inlärningssvårigheter,
substansberoenden, ascocialt beteende, anorexi, bulimi och personlighetsstörningar.
I Sverige
har vi ett system som utgår vi från att alla barn är lika och att alla
barn klarar att placeras i förskola från ett års ålder. Ett system som
inte tar hänsyn till om barnet är moget rent anknytningsmässigt för
att klara en separation, eller om barnets immunförsvar är tillräckligt
utvecklat för att klara av alla de infektioner som det utsätts för i förskolan.
Därför får de föräldrar som placerar sina barn i förskola eller hos
dagmamma – ca 100.000 kr per barn och år. De behöver inte arbeta för
att få ta del av barnomsorgssubventionen – den betalas ut också till
den som är studerande, arbetslös eller föräldraledig och ibland också
till långtidssjukskrivna och förtidspensionärer, eftersom lagen säger
att ”barn som har ett eget behov av
verksamheten” också ska få gå. Det
enda egentliga kravet för att få ta del av barnomsorgssubventionen är
att du som förälder inte själv tar ansvar för ditt/dina barns
barnomsorg.
Familjepolitiken
var en av valets fem viktigaste frågor. Nu har svenska folket röstat för
Alliansen och därmed också för att hemmaföräldrar ska få ta del av
barnomsorgssubventionerna i form av det så kallade vårdnadsbidraget. Tyvärr
löser det inte automatiskt alla problem och det finns fortfarande en hel
del frågetecken.
1.
De
familjer som bor i socialdemokratiskt styrda kommuner kommer förmodligen
inte att få tillgång till vårdnadsbidraget eftersom (s) är emot
valfrihet. Vilket besked har regeringen till alla dessa föräldrar?
2. Det kan
finnas ett samband mellan den ökande psykiska ohälsan och den
familjepolitik som förts de senaste tjugo åren. När kommer det en
undersökning som tittar på vad den ökande psykiska ohälsan hos barn och
ungdomar faktiskt beror på?
3.
Situationen i förskolorna har kraftigt försämrats de senaste
decennierna. Barngrupperna har blivit större och personalen färre,
vilket bland annat lett till att de ”icke-lindriga” skadorna hos förskolebarn
fördubblats under samma period. Förskolebarn saknar i dag skydd i lagen.
Kommer förskolebarn och fritidsbarn att omfattas av arbetsmiljölagen?
Madeleine
Lidman
Vi har
skickat frågorna vidare till regeringen och återkommer när vi får ett
svar.
Läs också: Förskolebarn saknar skydd