Det är mycket examina nu. Min äldsta dotter tar studenten. Och min yngsta går snart ut dagis. Två små steg gör mänskligheten, men rätt stora för tjejerna i fråga. Den offentliga sektorn har bidragit med utbildning och omsorg i av regering och riksdag föreskriven och beslutad omfattning. Och med blygsam men ändå sponsring från min sida via skatt och kommunal taxa.

Utvärdering. Tja, för gymnasistens del har uttalandena om skoltillvaron med allt mer kokat ned till pliktskyldiga 6quot;Det är väl okej"-svar på direkt fråga. Tonåringar lider inte av informationsdiarré precis. Jag var själv likadan. Redan på högstadiet kopplas föräldrarna bort från allt utom Hem och Skol-inbjudningar och plötsliga bidragsäskanden för skolresor.

Hon på dagis säger desto mer. Och när man dessutom har daglig kontakt med institutionen i fråga vet jag tillräckligt mycket för att kunna sträcka upp ett långfinger åt alla dagishatare och med gott samvete säga. Ni är ute och talibancyklar. Ni har lindat in er så hårt och känslomässigt i vårdnadsbidrag, kärnfamiljer och knäskurade köksgolv att ni fastnat i ett tandgnisslande, blint slentriangnäll med doft av spanska inkvisitionen.

En bra hemmaförälder kanske slår ett dåligt dagis. Men ett bra dagis slår allt. Inte som ersättning - men som komplement. Ett bra dagis ger allt från pedagogisk utveckling till näringsrik mat. Ett dagis värt namnet skapar gruppkänsla samtidigt som man ser till individuella behov. Ett dagis som fungerar som det ska ger förutsättningar för både trygghet och äventyr.

Jag blundar inte för att överinskrivningar och nedskärningar existerar. Jag vet att det inte fungerar lika bra överallt. Men desto större anledning att se till att det gör det. Stärk förskolan. Ge mer resurser. Höj lönerna. Sätt en rimlig gräns för antalet barn i varje grupp. För det är inte "institutionaliseringen" som sådan det är fel på. Efter sex år som unga hemmason och sammanlagt 15 som dagispappa vill jag påstå att jag vet vad jag pratar om.

Min älskade mamma var hemmafru och jag har inget att klaga på när det gäller kärleksfull omvårdnad, men en hemarbetande kvinna eller man har mycket annat att tänka på än att måla med fingerfärg, spela teater och åka "rutchelkana". Sorry, mor, men hade jag haft chansen att vara på min yngsta dotters dagis i stället för bland dina bakplåtar, tvättkorgar och dammsugare så hade valet varit lätt.

Skillnaden mellan en kommunal barnstuga och familjens trygga hägn stavas ofta T-R-I-S-S-T-E-S-S. Om jag i sann kristdemokratisk anda valt att stanna hemma med mina barn tills de började skolan så skulle det sannerligen inte gått någon nöd på dem. Men så värst kul hade de knappast haft.

I stället fick de vad jag sällan fick. Kompisar. Lek och aktiviteter under ledning av vuxna som faktiskt är där enbart för barnens skull. Personal som valt och utbildat sig till ett yrke av skäl som knappast kan vara ekonomiska. Personer som med värme och engagemang ser till både kollektivet och enskilda behov.

Så nu när jag är på väg att slå igen dagisgrinden för sista gången vill jag bara passa på att tacka de senaste årens fröknar. Marie, Lena, Monika, Chia, Pia, Camillorna, Birgitta, Eva och Marita. Om några år har ni kanske förbleknat i min dotters minne. Men den kärlek, inspiration och trygghet ni gett kommer hon alltid att bära med sig.

Skrivet av en man i tidningen Metro, som titulerar sig tv-producent under våren 2004

Min kommentar till ovanstående artikel:

WOW - vilken superreklam för dagis. För hans femåring som nu lämnar dagis - kan hennes första år i livet i artikeln sammanfattas: Kompisar, lek och aktiviteter (8-10 timmar om dagen?) under överinseende av personal (sammanlagt 10 olika fröknar och föräldrasurrogat som format henne under hennes fem första år i livet, är verkligen alla vikarier inräknade?) som bara funnits där för hennes skull. Så att hon har kunnat leka HELA dagarna och fått minsta nyck tillfredsställd? Personal som dessutom inte valt yrket av ekonomiska skäl (det vet ju alla hur lågavlönade dagispersonal är) - och har de inte valt det av ekonomiska skäl - så har de naturligtvis (underförstått) i artikeln valt de för att de ÄLSKAR BARN och bara vill dela med sig av sin kärlek till alla dessa barn. Så naturligtvis har personalen varit "inspirerande" "kärleksfull" och "gett trygghet".

Den korkade hemmaförälder som trots allt det här fantastiska som beskrivs, känner att de ändå vill välja en annan barnomsorgsform är citat:

dagishatare, med personliga åsikter som en taliban, en människa som har lindat in sig så hårt och känslomässigt i vårdnadsbidrag, kärnfamiljer och knäskurade köksgolv att vi fastnat i ett evigt tandgnisslande med doft av spanska inkvisitionen.

Många hemmaföräldrar som känner igen sig? Visst är det härligt att tituleras taliban och anklagas för att vara så fixerad vid hemmet att vi knäskurar köksgolv? För inte är det för våra barns skull vi är hemma? Nej vi förverkligar oss genom städning och barnen står och tittar på.

Och vad kan då en hemmaförälder erbjuda enligt den här tv-producenten? TRISTESS, inga kompisar, ingen lek, bara en vistelse bland bakplåtar och tvättkorgar hela dagarna.

Men i Sverige har vi faktiskt en familjepolitik som arbetar för att ALLA barn ska gå på dagis från ett års ålder - därför är vi i vår fulla rätt att syna vad som erbjuds ordentligt i sömmarna. Vi måste helt enkelt ta upp frågor som stora barngrupper, stress, sjukdomar, lite personal osv. Men vi gör det utan att kritisera det VAL dagisföräldrarna har gjort. Ändå visar den här tv-producentens artikel på en väldigt vanlig reaktion - angrepp är bästa försvar? Men varför känner han sig så manad att angripa hemmaföräldrar - varför inte bara nöja sig med att konstatera att han är SUPER nöjd med sitt dagis?

Alla dessa påhopp bara för att vi hemmaföräldrar vill ha valfrihet? Ledsen, men VI har aldrig sagt att dagisföräldrar inte ska ha full frihet att välja som de vill. VI hemmaföräldrar uttalar inte nedvärderande tillmälen om dagisföräldrar eller hånar dem. VÅR debatt handlar inte om att angripa föräldrar som gör andra val, utan om att få komma till tals och på ett vettigt sätt berätta varför vi vill vara hemma under småbarnsåren. Och VARFÖR hemmaförälder ska vara ett lika självklart barnomsorgsalternativ som dagis.

Madeleine Lidman
Redaktör
Hemmaföräldrar