Snälla proffstyckare - var inte rädda för oss hemmaföräldrar

Snälla proffstyckare - varje gång en tidning låter bli att publicera en insändare eller en debattartikel, för att vi har "fel" åsikt i era ögon, så missar ni chansen till att skapa ett möte och en dialog mellan människor som har olika åsikter. Hur ska vi någonsin kunna förstå varandra om vi hemmaföräldrar inte får komma till tals.

Börja prata med hemmaföräldrarna, börja lyssna på vad de faktiskt säger och inte på vad ni tror att de säger. Vi hemmaföräldrar är alla olika och uttrycker oss olika tydligt - men vi talar från hjärtat för det vi tror på. Ni tror att det bara handlar om pengar - men det går djupare än så, det handlar också om vilket samhälle vi ska ha.

Nu har vi på Hemmaföräldrar kämpat i fyra år för att göra hemmaförälderns röst hörd och för att få fram en förändring av familjepolitiken. Det har varit en otroligt intressant period. 

Under mina år med Hemmaföräldrar har jag träffat människor från hela landet, med olika bakgrund och olika politiska inriktningar. Jag har fått en fantastisk insyn i människors liv och livsvillkor och jag är oerhört ödmjuk och imponerad av det jag har fått se och av allt jag lärt mig – lärdomar om livet. 

Jag önskar att proffstyckarna i tidningarna som bara rakt av avfärdar alla hemmaföräldrar, fick samma möjlighet som jag att ta del av föräldrars innersta tankar om varför de vill tillbringa mer tid med sina barn under småbarnsåren. Då skulle de förstå att det hela går mycket djupare än till frågan om föräldralön eller inte. Det berör nämligen existentiella frågor kring livet; vilket samhälle vi vill ha, hur vi människor ska leva tillsammans i det samhället, vad vi människor behöver mest av allt, hur viktiga vi är för varandra, vad livet går ut på?

Det finns naturligtvis inte ETT svar på dessa frågor. Hemligheten ligger i att varje människa – varje familj har sin dröm om livet. Frågan är om samhället ska uppmuntra mångfalden, kreativiteten och många lösningar eller strypa den och placera alla inom samma ram för vad livet går ut på. Jag tror att för mycket styrning kväver människor, stryper deras livsglädje och gör dem deprimerade.

”Vad då, alla får väl göra som dom vill, säger kanske någon”.

Ja, det får de kanske säger jag, på ett teoretiskt plan. Men hur många vågar och kan välja att låta en förälder vara hemma om det innebär: att hemmaföräldern blir utförsäkrad, får sämre pension och inte släpps in i arbetslivet igen?

Vi bor i ett land med världens högsta skatter, även låginkomsttagare betalar enormt mycket pengar i skatt och blir på så sätt beroende av att få tillbaka pengar i form av bidrag. Så länge vi har ett sådant system går det inte att säga att människor har en frihet att göra som de vill. Ofriheten slår hårt mot låg- och medelinkomsttagarna. Det är de som inte har råd att sträcka ut föräldraledigheten genom att ta ut färre dagar och det är de som inte har råd att låta en förälder stanna hemma. Istället kämpar många på med heltidsarbete och barn på dagis under småbarnsåren – och går in i väggen. Jag tror att det är ofriheten att välja själva som knäcker dessa människor. Den otäcka känslan av att det sitter någon däruppe och drar i trådarna och bestämmer.

De här tankarna snurrar i mitt huvud varje gång jag får kännedom om en insändare eller debattartikel som inte blir publicerad i tidningarna. Hemmaföräldern har inte ”rätt” åsikt och tillskrivs förlegade och gammeldags åsikter. ”En bakåtsträvare som försöker pådyvla andra sina åsikter så att vi hamnar i ett 50-tals samhälle igen”. 

Men är det verkligen det som hemmaföräldrarna vill? Nej, naturligtvis inte.

Hemmaföräldrarna vill förändra familjepolitiken utifrån det samhälle vi lever i nu, inte tillbaka till något – utan till något nytt och bättre. Om proffstyckarna släppte in hemmaföräldrarna och började föra en dialog på allvar så skulle de förstå bättre vad det hela handlar om.

Varför är då proffstyckarna så rädda att låta hemmaföräldrar komma till tals och själva få berätta om sitt val. En del uttrycker sig ibland mästrande, elakt och hånfullt om hemmaföräldrar. Jag vet inte varför men kanske beror det på en rädsla för det okända. Mitt råd till proffstyckarna är att ta en dialog med hemmaföräldrarna istället. Prata med oss och ni kommer att upptäcka hur olika vi hemmaföräldrar är sinsemellan – det vi har gemensamt är att vi vill ha ekonomisk frihet att välja själva hur länge vi vill vara hemma med våra barn. Ni kommer att upptäcka att  vi vill samma sak som ni - vi vill  förändra orättvisorna och förbättra samhället. Det är bara medlen vi är oense om, inte målen i sig. Publicera våra insändare, låt människor läsa våra texter och själva få bilda sig en uppfattning. Ni behöver inte vara rädda för att låta oss komma till tals. Det är i möten mellan människor och olika åsikter - i den sunda dialogen som vi driver vårt samhälle framåt.

Med dessa rader vill jag önska alla läsare en riktigt God jul och ett Gott Nytt! Nu börjar vi hemmaföräldrar i alla fall att synas så smått i media och det har vi åstadkommit tillsammans. Jag vill också passa på och tacka för all positiv respons i form av e-mail (jag hoppas verkligen att vi besvarat alla) och uppmuntrande inlägg i gästboken.

Madeleine Lidman

Vad är en proffstyckare? Läs mer >>

Madeleine Lidman