En debatt som lätt kantrar
Jaha, så då har vi äntligen fått något som liknar en slags debatt i Sverige angående familjepolitiken. Tyvärr så riskerar debatten att kantra innan den ens har börjat. Fortfarande får proffstyckarna mest utrymme i media och tillsammans med många ledarsidor fortsätter de att framhärda sina bestämda åsikter - hemmaföräldrar är inte bra.
Det som utlöst den största krisen hos "proffstyckarna" är att en vänsterpartist (Nina Björk) har ifrågasatt om vi verkligen har skapat det bästa av samhällen för våra små. Katastrof! Proffstyckarna, Liza Marklund, Linda Skugge, Linna Johansson och Britta Svensson på Expressen är djupt chockade. En annan åsikt än deras egen och dessutom i tryck. Deras krönikor har avlöst varandra med en kaskad av påhopp på hemmaföräldern - som i deras ögon alltid är en mamma.
Tänk på hur det måste kännas för alla småbarnsföräldrar som kämpat i åratal för att göra SIN röst hörd och få till stånd en förändring av familjepolitiken. Vilka medel har de haft i demokratin Sverige? Jo, skriva insändare, som nästan så gott som alltid blir refuserade.
En slående skillnad mellan dessa proffstyckare och den vanliga hemmaföräldern är att proffstyckarna bestämt hävdar sin egen åsikt - samtidigt hugger de vilt på hemmaföräldern - elakt, osakligt och lågt. De lyssnar inte på vad hemmaföräldern egentligen vill - utan lägger hela tiden på sin egna fördomar på hemmaföräldern: "hemmaföräldern vill bara vara hemma för att gå och fisa och göra ingenting istället för att gå tillbaka till sitt tråkiga jobb", hemmaföräldern vill inte dela med sig av tiden med barnen till pappan, de vill bara vara hemma för sin egen skull - inte för barnets, osv".
Men sanningen är att hemmaföräldern bara försöker berätta, ( i sina små refuserade insändare), om varför han eller hon vill att familjepolitiken förändras så att fler som vill kan stanna hemma längre. Den vanliga hemmaföräldern vill inte att alla ska göra som han eller hon - bara att det ska finnas fler alternativ än dagis från ett år - för att alla barn är olika.
Den vanliga hemmaföräldern får nästan aldrig utrymme i media men arbetar oförtrutet i det tysta. Men nu börjar den vanliga lilla föräldern få nog och därför växer också Föräldraupproret sig allt starkare. Det är sorgligt att det ska behövas ett Föräldrauppror i ett land som ska vara en demokrati. Det visar på att något är fundamentalt fel.
Ytterligare ett sorgligt inslag i debatten: Nu börjar proffstyckarna framhäva sina egna barn och använda dem som slagträn i debatten. Deras ungar är vackra och lyckade, bäst i skolan, mest sociala osv. (Jämfört med de där stackarna som inte gått på dagis). HALLÅ, ska vi börja jämföra barn nu också!
Lisa
Marklund: "Och eftersom min äldsta
är 22 år i dag så finns dessutom en sorts facit. Hon blev vacker, smart
och självständig, bor i trerummare med pojkvän och pluggar på
universitetet. Vad tycker hon om sin dagistid?
- Dagis var jättekul! säger hon. Och vet du vad som var roligast? Att
jag fick gå så långa dar att jag var ensam kvar, för då fick jag
sitta ute i köket med fröknarna och fika!"
Britta Svensson:
"Min yngsta dotter
gick direkt från svensk sexårsverksamhet till andra klass i en
amerikansk skola.
Hon kunde inte språket. På tre månader sa hon inte ett ord.
Sen började hon prata flytande engelska, på New York-dialekt, och då
var denna nyanlända invandrar-elev som dessutom var ett år yngre än de
flesta i klassen, fullständigt överlägsen i klassrummet, både
intellektuellt och socialt.
Jag funderade mycket vad det
berodde på.
Det var inte att hon hade mer privilegierade föräldrar. Tvärtom, det
var vi som var fattiglapparna i den här dyra privatskolan (det var på
den tiden Expressen hade pengar).
Föräldrarna var konstnärer, världsberömda skådespelare, börsmäklare,
läkare, chefredaktörer. Minst hälften av mammorna var hemmafruar. De
som inte var det hade anställda "sitters" (barnflickor).
När vi sa till Josefins lärare att hon aldrig gått i skolan, trodde de
inte på oss. Hon var ju bättre än sina jämnåriga inte bara på matte
och att stava (!) utan också på sociala färdigheter som att fungera i
grupp, att arbeta självständigt, att vänta på sin tur, att leka med
alla och inte utesluta någon.
Jag hittade bara en förklaring. En förklaring
som var så uppenbar att den skrek emot mig.
Den svenska förskolan.
Det var den enda förklaring jag kunde hitta till att Josefin hade
kunskaper och färdigheter som ingen av hennes klasskamrater var i närheten
av.
Fem år i förskola."
Madeleine Lidman: Det enda jag vet helt säkert är att barn går igenom ständiga utvecklingsfaser och inget läge är någonsin statiskt. Är de sämre i något ämne får de en dag en ny och bättre lärare som väcker intresset till liv igen och plötsligt blir de bättre i ämnet. Är de blygare en period i livet och mer fundersamma, så är det bara att finnas där och prata med dem, sedan går de vidare på ett eller annat sätt - blygare eller mer framåt. Och så måste det få vara, barn är olika och den ena egenskapen är inte sämre än den andra - alla slags människor behövs! Det viktiga är att barnen lär sig att respektera andra människor och leva i harmoni med andra.
Problemet med den sortens kategoriska resonemang som Liza och Britta ägnar sig åt är att de får göra sig hörda i media och stämplar då hemmabarnen på ett negativt sätt. Dessutom är resonemanget ytterst dåligt underbyggt - det vet alla som läst t.ex. Per Kågesons bok: "Tid för barn", där finns det undersökningar som hävdar raka motsatsen till deras påståenden.
Liza och Britta är nöjda med sina dagis och barnen har säkert haft det jättebra och knutit an till personalen, så att de fått det vuxenstöd de behövt under uppväxttiden. Men att därifrån dra slutsatsen att dagis ska vara en patentlösning för alla barn? Då glömmer de bort det där viktiga igen - alla barn är olika och dagis passar inte alla barn och då måste det finnas alternativ - hemmaföräldern.
Madeleine Lidman
Läs också:
Barn ska gråta och mammor ha ont i magen - då har anknytningen fungerat
Han har leukemi - mamma får inte vara hemma
Marie Söderqvist: Man måste få bestämma själv
Maria Haldesten: Bäst för mig är bäst för dig?
Proffstyckarna:
Linda Skugge: mammor tar åt sig - därför gör det ont
Linda Skugge: Var kommer all ångest ifrån?
Linda Skugge: Hallå där - era barn har ångest
Linda Skugge: Jag vill inte betala lata föräldrar
Linda Skugge: Hemmafruar ni förstör era barn
Linna Johansson: magont utan argument
Linna Johansson: Inget fel att vilja ha kul
Britta Svensson: Nu vet jag att den svenska förskolan är bäst i världen
Liza Marklund: mammor vet inte alltid bäst
Liza Marklund: kådisarna är värst såklart!