En
sexbarnsmammas arbetsdag
Familjen
Hillerud bor i Solna i en nyombildad bostadsrätt på 140 kvm med utsikt
över vattnet. 5 barn sover i samma rum, 3 i en våningssäng och 2 i en
annan. Tanken är att det ska bli 2 stycken våningssängar om 3 våningar i
varje. Till sovrummet hör det ett lekrum. I lekrummet har varje barn sina
kläder i nätkorgar, byggda på höjden bakom ett draperi. I bokhyllan
har varje barn sina egna korgar för personliga leksaker och tillhörigheter.
Föräldrarna sover tillsammans med lilla Ärla och resten av lägenheten
är gemensamma utrymmen för familjen att umgås i. Allt är välordnat
och noga genomtänkt för att det ska fungera praktiskt för en stor
familj. Sandra är den som arbetar hemma.
En vanlig arbetsdag hos familjen börjar kl. 5.30, då Krister går
upp. 6.00 sätter han på radion och tänder lamporna i barnens rum och gör
i ordning frukosten. Hela familjen hjälps sedan åt att hänga våt tvätt
och vika ihop torr tvätt.. Prick kl. 07.00 avslutar alla för en gemensam
frukost. Sandra hjälper till och sätter upp flickornas hår. Alla klär
på sig och borstar tänderna.
7.30 går de äldsta barnen, Lydia och Hillevi till skolan - Adolf
Fredriks musikskola som ligger inne i stan. Mellanflickan Tora går till
Tallbacka skolan. Krister går eller cyklar till jobbet. Han jobbar i närheten
och det tar 15 min. på cykel och 30 min att gå.
-
För
Krister har promenaderna till jobbet blivit allt viktigare, det är ett
utmärkt tillfälle att "rensa huvudet" och få lite
motion, säger Sandra.
Sandra lämnar Astrid på lekis och går sedan vidare till parken eller
tar en långpromenad tillsammans med någon annan mamma som har barn på
deltidsförskolan. När lekis slutar 11.30 stannar Sandra en timme med de
tre yngsta barnen i parken utanför.
-
Alla
trivs och njuter av att få vara kvar ute och leka en stund. Då är alla
lagom trötta och hungriga när de kommer hem till lunch, säger Sandra.
Sandra lagar all mat själv, inklusive "bebisens";
mat. 13.00 äter Sandra med de tre yngsta barnen och kl. 13.30 kommer Tora
hem från skolan. Vid 14.00 – 15.00 kommer de stora barnen hem och då
äter alla mellanmål tillsammans. De två äldsta övar sedan på sin
cello medan de yngsta leker. De äldsta behöver också hjälp med sina
piano läxor och sitt skolarbete. Tora och Astrid går och dansar en gång
i veckan. Enligt Sandra är tillvaron ganska inrutad och därför fungerar
det inte att de tar hem kompisar i veckorna, schemat blir då för pressat
och de behöver tid att koppla av också. Sandra är noga med att
poängtera att rutinerna inte är militäriska utan de får inruta tid för
skolarbete, musik och annat efter hur de känner sig. På fredagar har
familjen mer tid och då finns det också tid för att ta hem kompisar.
- Barnen är så självgående, att är jag trött, så kan jag lägga mig
och sova middag en halvtimme med min yngsta, säger Sandra.
När Krister kommer hem 17.00-17.30 så umgås han med de små barnen. De
får delta i det vardagliga arbetet med honom. Ganska omgående sätter
han i gång att laga familjens middag. De större barnen, som är tillgängliga
hjälper till att duka. Krister delar ut uppdragen. Tanken är att alla
barn ska vara med i det vardagliga arbetet.
- Jag tycker att det är något konstigt med stora kompetenta barn som
inte hjälper till. De ska inte sitta och vänta på att bli servade, säger
Sandra.
Familjen
har inga heliga tv-tider. Middagstiderna kan vara ganska flexibla och
de inrättar sig inte efter Bolibompa.
- Vårt motto är att frukost och middag alltid ska intas med hela
familjen samlad. Vi har märkt att det blir mindre konflikter när vi får
den här tiden tillsammans, säger Sandra.
Middagen intas alltid vid 18.15 tiden och framåt. Ibland kan det bli närmare
20.00. Efter middagen gör var och en vad de känner för. Familjen har
det ganska flexibelt och inga principer när det gäller att hjälpa till.
- Om t.ex. Hillevi haft 3 konserter på Konserthuset så får hon ta det
lugnt. Det gäller att känna efter hur mycket var och en orkar. Tanken är
ändå att vi i största möjliga mån hjälps åt. Är vi riktigt trötta
hela familjen en dag lämnar vi alla tallrikar vid bordet och tar hand om
disken på morgonen istället. Ett litet tips som några bekanta tagit
till sig "vi gör en Hillerud"; säger våra bekanta och
bara lämnar alla tallrikar efter middagen, berättar Sandra.
När alla i familjen ätit färdigt badar Krister de yngsta, borstar tänderna,
stoppar om dem och läser saga. Sandra tar hand om de större barnen och
kollar läxorna. Vid 20.00 ska nattningen vara avklarad. De små sover då.
De stora tjejerna somnar vid 21.00.
Vid 20.00 går en magisk gräns - då gör familjen ingenting mer av
praktiskt arbete. Då har de vuxna sin tid tillsammans. Krister är ofta så
trött att han somnar vid 21.00 framför tv:n.
Hur fördelar ni det praktiska arbetet i hemmet?
- Jag tvättar på dagarna. Stoppar i en maskin så fort det finns tid
till det. Minst en maskin om dagen måste det bli annars blir det tre en
annan dag. Jag tvättar lakan och handdukar uppe i lägenheten också.
Annars blir det Krister som får stortvätta i tvättstugan och det tar från
vår gemensamma tid tillsammans, och det vill jag inte. Vi prioriterar vår
samvaro. Pappan behövs verkligen i familjen, säger Sandra.
Krister storhandlar på lördagar eller söndagar. Tidigare
handlade Sandra - men det blev för tungt att släpa hem alla varor.
Först vid barn nummer fem skaffade familjen bil, vilket inneburit en stor
lättnad när maten ska inhandlas.
Vad skulle ni vilja förändra i familjepolitiken?
- Föräldrar betalar bara en liten del av vad dagis kostar. De pengar som
subventioneras är pengar som hemmaföräldrar aldrig får del av. Om vi får
bidrag eller skatteavdrag spelar egentligen ingen roll. Visst Sandra
betalar inte skatt men det gör jag och vi utnyttjar inga förmåner och
barnen är sällan sjuka, säger Krister.
- Jag funderar mycket hur man ska locka föräldrar att vara hemma längre.
För att stanna hemma måste man vara övertygad om att man är så viktig
för sitt barn, att någon annan inte kan ersätta det. Kärlek, kärlek
vid 1 år, det kan aldrig personal ge. Jag säger absolut inte nej till
pengar men anser att det viktigaste är att uppvärdera attityden till föräldraledigheten.
Politiker skulle våga säga; att upp till 3 år är föräldrarnas kärlek
viktigast. Vilket man förlorar när barnen lämnas bort, säger Sandra.
Krister vill också mjuka upp den här "dagisfundamentalismen".
Det finns fler sätt att leva tillsammans med barn.
- Säger jag att vi har sex
barn och att min fru är hemma så tror folk automatiskt att jag är en
mullig mansgris. Men det här
sättet att leva är vad vi kommit fram till och att det fungerar för
oss, säger Krister.
- Om jag inte hade min man med mig i det val vi gjort skulle det inte
fungera. Han tjänar pengar – våra gemensamma pengar. Jag stannar hemma
med barnen, för att hemmet ska vara en fristad för våra barn. Krister
och jag har mycket kontakt under dagen och stämmer av olika saker och
diskuterar gemensamma projekt, säger Sandra.
Hur ser er ekonomi ut?
- Vi har en lön. Jag är helt utförsäkrad. Tidigare jobbade jag som
frilansande solist och sjöng på konserter. Det blev lite extraslantar
men fr.o.m. barn nr fem har jag slutat. Vi lever på marginalen hela
tiden. Vid något tillfälle hade vi 250 kr kvar innan barnbidraget kom.
Vi köper inte mycket kläder till oss själva. Krister måste ha en viss
klädstil i jobbet, men jag som går hemma får klara mig. Barnen behöver
dock aldrig sakna något. Vi sparar också och lägger pengar på vårt
hem, som är vår oas, säger Sandra.
Krister och Sandra blev föräldrar tidigt och har aldrig haft någon hög
standard. Inget lantställe, de reser inte och somrarna tillbringar de på
Kristers föräldrars lantställe.
Hur tänker du angående din pension Sandra?
- Vi får väl leva med att vi kommer att få bo i en liten lägenhet. Jag
har ett litet minisparande i fonder om ca 400-500 kr per månad. Vi lever
för dagen och har inte planerat så mycket. Nu har vi haft turen att få
köpa vår bostad när det ombildades till bostadsrätt för 2 år sedan.
Vi har inga planer på att flytta, men nu finns i alla fall ett värde i
själva lägenheten. Det viktigaste är att vi har barnen och får ha
livet och hälsan i behåll. Mer ambitioner än så har i alla fall inte
jag, säger Sandra bestämt.
Med sex barn har Sandra och Krister inte någon tid för sig själva. Det
gör att tiden med arbetskamraterna – de andra hemmaföräldrarna –
blir extra viktig för Sandra.
- Slutligen vill jag säga att min dröm är att fler stannar hemma så
att det finns fler vuxna ute i vårt samhälle för barnen. Om fler vuxna
kunde "avstå" tid från arbetet till barnen, så skulle
vårt samhälle se helt annorlunda ut. Pappan behövs också hela tiden
men det är mamman som burit barnet. Idag är det ett krav för många
mammor att lämna över till pappan redan efter 6 månader och jag vet att
många upplever det som väldigt jobbigt och är ledsna. Vi behöver ett
samhälle som tar mer hänsyn till hur människor själva vill göra, säger
Sandra.
Madeleine
Lidman
Första sidan
|
