Januari 2006
Ett litet barns ångest
När jag lämnat barnen i skolan den 17 januari, gick jag förbi en förskola. Det var många barn ute på gården och jag såg två fröknar stå en bit bort och prata med varandra. Då ser jag en liten pojke i blå overall som står helt för sig själv, han är så liten, kanske 1 ½ år. Kroppen skakar uppgivet av snyftningar som om han gråtit länge och otröstligt.
- Mi, mamma kommer snart, ropar han snyftande. Mi mamma kommer snart.
Ingen bryr sig om hans sorg. Ingen tröstar honom. Jag kommer aldrig att kunna förstå hur personalen kan ignorera ett litet barn som är så otroligt översiggivet. Sorgen över det övergivna barnet sliter och river i mig, när jag fortsätter hem.
I år ska Barnombudsmannen Lena Nyberg se över de allra minsta barnens situation. Barn mellan 0-6 år, sedan kommer en utvärdering av vad man kommit fram till att presenteras under 2007. Det handlar om små barn. Små barn som inte själva kan berätta vad de vill förändra, som inte själva vet vad de kan förändra. Små barn som kanske bara kan säga: "mi mamma kommer snart". Jag hoppas att det blir en undersökning som ser de små barnens utsatthet. En undersökning som tar de små barnens känslor på allvar.
Madeleine Lidman