| ||
2009 |
Dagmammorna i Solna startade en ny trend
Bruna lagotton Cornelia tassar runt bland barnen i den enskilda pedagogiska omsorgens lokal på Nybodagatan 6a i Solna. Hon tillhör Tina Eriksson som sedan augusti har sina ”småkottar” i en gemensam lokal med tre andra dagmammor; Mari, "Maris Blåbär", Fia, "Fias Rackarungar", Malin, "Malins Änglar" och så Tina själv med "Tinas småkottar". – Jag ville att verksamheten skulle utgå från mig, inte
flera andra. Göra mer aktiviteter och inte vara instängd på en gård.
Jag vill också ha möjligheten att möta alla föräldrar varje dag, säger
Tina. I den kommunala omsorgen var man schemalagd, det var ett planerande
hela tiden och sedan skulle barnen få sitt. Fördelen är att det inte
blir så mycket personal för dem att lära känna.
Tina i ett svartvitt förkläde byter blöjor, klär på och
bäddar ner tre barn under mjuka filtar. Det finns inga sängar så barnen
sover i vagnarna, utanför ett fönster i lokalen. Samtidigt tågar
Cornelia, fem stycken flickor och en pojke iväg med Mari Wikström, som
har Maries Blåbär, till kyrkans deltidsförskola ett par kvarter bort. Där
är barnen antingen två eller tre eftermiddagar i veckan beroende på
vilken ålder de är i. – Deltidsförskolan är ett värdefullt komplement som
pedagogisk verksamhet, där blir inte barnen störda av yngre utan de är
tillsammans och pysslar och leker med dem i sin ålder, säger Mari. Hon berättar att de varje måndag åker buss till Ekerö, går
till skogen och tittar bland annat på sin naturruta som de gjort och ser
vad som har hänt sedan sist. När det blir för kallt så åker de
skridskor i Solnahallen i stället och på torsdagar går de till
Skytteholmsparkens fritidslokal och har sångstund. Eftersom de inte har någon gård så går de ofta iväg till parken och då kan de som vill få chans att cykla. Förbud finns inte, de får prova på saker utifrån sin ålder och när barnen frågar ”får vi gå dit?” så vågar Tina och Mari släppa iväg dem en liten bit i taget. Tina tycker det är viktigt att inte släcka deras stjärnögon
och säger att det bästa är att vara så nära dem. Att vara där de är
just nu. Hon tycker att de med mindre grupper har större förutsättningar
att från början lära dem empati och att barnen lär sig respektera och
ta hand om varandra bättre. – Hur vi bemöter dem speglar hur de bemöter varandra.
Ellen som är sex älskar att hjälpa de andra och vi har fyraåringar som
gärna vill hjälpa till och mata de mindre, säger Tina. Hemlikt är det, lokalerna till trots. Maris son är med
vid mellanmålet ibland och Tinas dotter med barn hälsar på då och då,
liksom föräldrar ofta stannar till och fikar en stund vid hämtningen. När de går på någon aktivitet är de ofta åldersindelade
men till lunch äter varje grupp med sin dagmamma. Än så länge så
lagar de maten hemifrån och tar med sig till lokalerna men när allt är
klart så ska det tillagas i köket. Både Tina och Mari ser fram emot att
barnen ska kunna mötas av doften av nybakat på morgnarna ibland. De var först i Solna att bedriva verksamhet i lokal. Solna
kommun var väldigt tillmötesgående när de ville starta eget. Idag
finns det 16 enskilda och en kommunal pedagogisk omsorg som det heter
enligt skollagen från 1/7, enligt Birgitta Callenblad, förskolesamordnare
i Solna stad. Det är stor efterfrågan på de privata och man ställer
sig i en gemensam kö oavsett om man vill ha kommunal eller enskild förskola
eller pedagogisk omsorg. Dagmammornas initiativ har fått uppmärksamhet och de får
studiebesök från olika håll i Sverige, då de för andra får visa och
tipsa om hur de arbetar och fler verkar vilja följa deras exempel.
Tina tycker det är en utmaning att lära andra. Hon
befarar att det blir färre dagmammor i framtiden. Föräldrar väljer
idag ofta att bara ha ett barn hemma vid föräldraledighet istället
för att kanske ha syskonen hemma också. Om de hade det kanske tankarna väcktes
att man skulle kunna vara dagmamma. –
För det är en drivkraft att vara egen och man måste ju ha en bra
verksamhet för att få dagbarn till sin grupp, säger hon. Eftersom det är fyra som delar lokalerna handlar det om att
jämka ihop sig och fundera på sina värderingar. Tina säger att hon
ofta reflekterar över ” var är mina småkottar mitt i det här?”.
Verksamheten styrs ju av åldrarna på barnen, det är inga chefer som
talar om hur saker ska skötas. Hon provar sig fram och ställer aldrig in
en aktivitet för att det inte fungerade så bra, utan då rättar hon
till det nästa gång. I lokalerna finns flera små rum. Det finns böcker i ett,
sagoslott, riddarborgar och lego i ett, det finns ett pusselrum och på väggarna
och i fönstren hänger lövpyssel och pärlplattor. Tinas avdelning är som ett vardagsrum med soffa och
soffbord, skåp och sekretär. En tv står i hörnet. Emilia 2 år och 3 månader ska gå hem och kramar Tina hejdå
för idag i trapphuset. För hennes mamma Annelie var det inte någon
diskussion om ett annat alternativ än pedagogisk omsorg, hon har själv gått
hos dagmamma och Emilia älskar att vara här. – När vi vet att Emilia trivs då stärks man som förälder, äger Annelie. Småkottar och blåbär avslutar dagen i sandlådan utanför porten. Det blåser snålt trots att solen skiner men det bekommer dem inte alls, varken vuxen eller barn. Mia Alfredsson Läs också: Den bästa förskolan är en dagmamma Dagmammorna i Stockholm får högre betyg än dagisen
|
|