Juni 2007
Flera studier visar
samma sak;
Dagis mer än 10 timmar
i veckan leder till att
många barn blir
aggressiva och
störande senare
i skolåldern. Och
studieresultatet blir
inte bättre för dessa
barn, som många hävdat.
Dagis kan skada ditt barn
Dagis kan kanske skada ditt barn. Men bli inte uppskrämd riktigt än. Fast när flera forskare finner att grupptillsyn i späda år gör barn mer aggressiva, då bör vi nog verkligen ta en debatt om detta.
Madeleine
Bunting
The
Guardian, 4 april 2007
Att
lämna sitt barn på dagis är numera helt normalt i England. Under det
sista årtiondet har detta blivit den vanligaste formen för barnomsorg
utanför hemmet i vårt land, med nästan dubbelt så många barn på
dagis som hos dagmammor. Man beräknar att i England mer än 800 000 barn
upp till fyra år idag är i grupptillsyn åtminstone en del av dagen. Det
är nära en tredjedel av denna åldersgrupp.
Samtidigt
har flera studier i olika länder rapporterat likartade slutsatser, nämligen
att grupptillsyn av barn har långvariga negativa följder. Detta är inte
något man gärna läser som förälder. Men nu har det hänt igen. I USA
har man, i den senaste delundersökningen i världens mest omfattande
studie av hur barntillsyn påverkar barnets utveckling, funnit att barn
som varit i grupptillsyn, t.ex. dagis, under sina förskoleår, uppvisar
större risk att bli aggressiva och störande när de kommit i skolåldern,
och att detta är märkbart ännu bland tolvåringar. Det verkligt oroande
i denna undersökning är att de negativa följderna sitter i så länge.
Ju
mer tid ett barn har varit i grupptillsyn, utöver 10 timmar i veckan,
desto större risk är det att lärarna rapporterar att dess beteende i
skolan är störande. Även om grupptillsynen varit av god kvalitet, blir
detta märkbart. Det är fråga om en liten men påtaglig skillnad. Det
forskarna varnar för är inte att några skulle växa upp till "yxmördare
eller våldtäktsmän", med det handlar här om miljoner barn som
blir mer besvärliga i skolan än de annars skulle ha varit.
Bland
de stora och verkligt svåra frågorna är alltså denna: Har förhållandet
att allt fler barn tagits omhand på dagis lett till sociala problem,
t.ex. när lärare nu rapporterar om sämre beteende i klassrummet, eller
att vi hör mer om mobbing? En annan oroande fråga är om detta kan ha
inverkat, när mentala problem blivit vanligare bland tonåringar både här
och i USA.
Kommande
avsnitt av detta forskningsprojekt från US National Institute of Child
Health and Human Development (NICHD) ska följa barnen upp i gymnasieåldern,
och då visa om de får en besvärligare tid även där.
All
forskning på senare år har pekat i samma riktning. Den ovan refererade
delstudien från NICHD har sedan 1991 följt 1300 barn. I en engelsk
statlig undersökning som följt barn från treårsåldern upp till sju år,
har man dragit likartade slutsatser. Förra året kunde Penelope Leach lägga
fram en undersökning vid Oxfords universitet som även den visar att det
är något med en gruppbaserad omvårdnad som gör att barnen blir mer störande
längre fram i livet.
Undersökningen
vid NICHD visar också att hög kvalitet på dagistillsynen inte, som många
hävdat, förbättrar barnets studieresultat. När barnet blivit tolv år
har nästan alla kunskapsmässiga fördelar av dagistillsyn försvunnit,
trots att de fanns när barnet var yngre. Det finns ett undantag från
detta - en god dagistillsyn leder till bättre ordförråd hos tolvåringen.
Om
barnet lämnas över till andra former av barntillsyn utanför hemmet kan
detta få negativa effekter de första åren. Men dessa försvinner med
tiden. Så är dock inte fallet om barnet får dagistillsyn. Det tycks
vara något speciellt med gruppbaserad barntillsyn. Det är inte fråga om
sämre vårdkvalitet; forskarna har beaktat den möjligheten. Inte heller
är det föräldrarnas omvårdnad. Man kunde ju tänka sig att stressade
uttröttade föräldrar hämtar upp barnen på väg från arbetet - men
undersökningen har tagit hänsyn även till den möjligheten.
Det
finns då två möjliga förklaringar kvar, även om båda kräver
fortsatt forskning. För det första kan det handla om den gruppdynamik
som uppkommer när små barn ska vara tillsammans; en sorts stridslysten
ta-för-sig-inställning, som om den inte bemöts korrekt resulterar i större
aggressivitet under hela barndomen.
En
annan möjlighet är att gruppbaserad omvårdnad i sig är stressande, så
att barnens kortisol-nivå blir högre.
Det
här får inte leda till panikreaktioner. Det finns utan tvivel positiva
effekter också, till exempel. när ett barn inte längre behöver leva i
stor fattigdom, eftersom dess ensamstående mamma nu kan ta ett arbete. Fördelarna
då är säkert större än alla risker med grupptillsyn.
Vi
borde nog få en vapenvila i vad man kallat
"barntillsynskriget", så att vi kan få klarhet i vad som är bäst
att göra. Kan det till exempel finnas sätt att undvika de negativa
konsekvenserna: kanske mer personal och mindre barngrupper? Kan man göra
det mer lönsamt att vara dagmamma, för att slippa grupptillsynen?
Går det inte att göra det lättare för föräldrar att vara hemma mera
under de första åren?
Hela den här frågan är emotionellt explosiv - den tar tag i hjärterötterna hos även den tryggaste förälder - och forskningen har ofta varit partisk. Hittills har man från politiskt håll alltid hävdat att en ökad kvalitet på dagis räcker för att motverka det som forskningen här funnit - men det är inte hållbart längre. UNICEF listade Storbritannien som sämsta land att vara barn i. Det gav oss ångest att höra detta. Men nu behöver vi få en mycket hederligare debatt om barnomsorgen i vårt land.
Fakta
The
NICHD Study of Early Child Care and Youth Development
The
most comprehensive child care study conducted to date to determine how
variations
in child care are related to children's development.
This
study is supported by the National Institute of Child Health and Human
Development
(NICHD) through a cooperative agreement (U10) that calls for a
scientific collaboration between the grantees and NICHD staff.